En dyslektikers bekännelser

Så där ja! Då har vi varit gifta i tre år!!! Oj vad tiden går fort när man har roligt! Och det har vi verkligen haft! Tänk att det kan klicka mellan två personer som det gjorde mellan mig och Cilla! När vi väl fann varandra gick det undan kan jag säga och hipps vips så var vi gifta! Jag, den eviga ungkarlen(enligt många) gick till prästen och gifte mig först av mina syskon (även före svärmor och svärfar också)!!! Och om någon hade sagt till mig att jag skulle vara gift och att jag skulle köpa hus för 5-6 år sedan skulle jag ju bara ha skrattat åt den personen och sagt att denne måste vara sjuk!!!! Men se vad som hände! Både gift och hus ägare!!!!

Nu fanns det ju vissa belackare/olyckskorpar som inte gav vårat förhållande mer än ett år. Men klarar man inte av att ha ett förhållande själv så kan man väl ge fan i andras!!!

Under dessa tre år som vi varit gifta har det hunnit hända en hel del saker i våra liv. Både roliga och mindre roliga saker(mest roliga). Och jag kan på heder och samvete berätta för er att vi inte bråkat en enda gång med varandra under dessa år! Och det måste ju nästan var unikt!!! Tänk att när jag väl hittade någon som jag kände att jag ville dela mina livsöden med att det skulle bli en sådan fullträff!!!

Det enda Cilla inte riktigt gillar(tror jag) är väl kanske att jag är en sådan sportnörd och vill se det mesta sport som visas på tv. Men som den ängeln hon är så låter hon mig hållas! Visst kan hon lägga in nån gliring då och då. Men när Hammarby tröjan åker på och det närmar sig matchdax för Bajen så säger hon inte ett ljud!!! Hon vet att denna 90 minuters stund är heligare än amen i kyrkan! Hon förstod nog detta rätt tidigt i vårt förhållande. Först trodde hon väl att jag skämtade när jag berättade för henne hur det stod till. Men när jag satte på mig Bajen tröjan och hoppade på cykeln för att leta reda på en tv-apparat där en match visades så kanske hon förstod. Men när jag kom hem från en Stockholms resa i klädd både matchtröja och halsduk sjungades på heja ramsor från söderstadion visste hon att efter henne är det Bajen som ligger mig närmast om hjärtat (om det inte är matchdag, då är det jämt skägg)!!!!!

Det enda riktigt tråkiga som har hänt under denna tid som vi levt tillsammans är väl när vi fick missfall i vintras. Det var en riktigt tung tid för oss. Trots att det inte var så långt gånget så hade vi ju hunnit börja planera ett liv där vi skulle vara tre! Om än det tog en tid innan vi kunde smälta vad som egentligen hade hänt och återgå till ett ”normalt” liv så har det väl gått ganska bra. Men jag kan säga att det smärtar ibland när man ser någon vara ute och går med barnvagn eller när man hör att någon nära kompis fått smått! Men det går ju flera ”tåg”! Och ska man se allt från den ljusa sidan så verkare det som vår kärlek blir starkare för varje "motgång" som drabbar oss!

Men nu får ni ju inte tro att jag är avundsjuk och missunsam på dom som har småbarn, men det är ett litet tomrum som finns inuti mig efter det vi var med om och det tar lite tid att läka(om det någonsin gör det).


Som avslutning av dett blogginlägg vill jag bara visa (dig) Cilla hur tacksam jag är för att du kom in i mitt liv och tog hand om mig med några rader:

Jag var en spillra av mitt forna jag

Såg inget ljus, inte en strimma svag

En vingklippt fågel som inte ens drömde mer

Som av sorger trycktes allt längre ner

Men när jag mötte dig älskling

Så ändrades allting

Brutalt

Visst finns mirakel

Och för mig är det faktiskt du

I dina kyssar öppnar himlen sig för mig nu

Visst finns mirakel

I din kärlek så stark och sann

I dina kyssar och i att vi har funnit varann

Älskar dig!!!!!!!! Du är en ängel!! Min ängel!!!!!!