En dyslektikers bekännelser

Så var det dags för veckans blogginlägg. Har två saker jag i huvudet som jag tänker ta i upp. Men vem vet, hux flux kanske det dyker upp nåt under veckan så det blir två inlägg. Men det får jag väl ta då!

Det första jag hade tänkt skriva lite om är mitt jobb med att försöka att motverka mobbing på skolan. I veckan har det rullat på i sakta mak. Har bara avverkat en klass i veckan. Men till veckan blir det hård körning. Då ska jag ha föredrag från måndag till torsdag. Det låter kanske tufft och på sätt å vis så är det så också. Men jag ska bara köra det i en klass per dag förutom tisdag då jag kör två grupper efter varandra. Det finns säkert de som tycker att det inte låter så tufft. Men till er kan jag säga  att köra två sådana föredrag som jag har efter varandra kännas gode tufft.  Ni som redan har sett det vet vad jag menar! Jag blir helt slut i både kroppen och knoppen. Och det är inte bara jag som blir det, utan även mina åhörare. Från den yngsta till den äldsta!!! Men samtidigt tycker jag det är hur ”kul” som helst att få berätta om mobbing och hur det kan gå senare i livet om man varit mobbad i skolan!!!

Och sen den respons jag fått är helt överväldigad!!!! Att jag skulle få sådan respons som jag fått av dom som sett och hört mitt föredrag är en liten överaskning för mig. Men att sedan få det av folk som inte sett det är hur positivt som helst!!!  Och sen har även en annan skola hört av sig och frågat om jag möjligen kan komma dit och berätta om mobbing. Har även varit i kontakt med tidningen som ska komma och göra ett repotage om mitt föredrag till veckan. Kul!!!! Får se, kanske det kan bli riktigt stort det här så man kan åka runt om på skolor i andra kommuner och  föreläsa. Eller varför inte på arbetspaltser. För det förekommer ju även vuxenmobbing som kan vara minst lika allvarlig(om än inte ännu värre)!!!! Kan även tänka mig att besöka föräldramöten så föräldrarna till de barn jag föreläst om blir varse om det jag pratar om. För jag kan tänka mig att det är många barn som sett det och  berättar för sina föräldrar när dom kommer hem!

Jag vet ju att mobbing berör många, men att jag skulle få så mycket positiv respons hade jag aldrig kunnat tro!!!  Jag hade ju hoppats att det skulle bli bra och kanske utvecklas till att fler skulle uppmärksamma mobbingens konsekvenser. Och det ser ju då ut som jag har nått ut med mitt budskap och att det sprids med vinden!!!

Och sen att jag, Mats Nilsson, skulle gå runt och stå och prata inför flera grupper(om än att det är barn)hade jag aldrig kunnat tro!! Det var(och är)bland det värsta jag har tyckt ändå sedan skoltiden, att stå inför en grupp och hålla föredrag! . Men tycker själv att det går bättre och bättre för varje gång jag har kört mitt föredrag. Och sen när mina åhörare verakar så intresserade blir det ju så mycket roligare!

Nu till det andra jag hade tänkt skriva om. Nu är det ju ett tag sedan jag har varit gnällig. Men jag har ju inte haft något att gnälla om. Men nu i veckan har det hänt igen att jag har brusat upp(hahah)!

Det är lite roligt att med staligt ägda bolag tycker jag. Man sak aldrig sluta att förvånas över dessa! Det verkar som endel som jobbar i något statligt bolag kan beté sig hur som helst mot vem som helst utan att det får några konskvenser! Och att sedan hoppa på personer som redan mår dåligt och trycka ner dom ändå mer tycker jag är skamligt!!

För jag kan tycka att sitter man på en sådan stol borde man ju ändå vara lite människokännare och kunna vara lite mer psykologisk än många är! Ibland funderar jag om dessa verkligen är rätt person på rätt plats!

Och har de varit på EN föreläsning om något så är det många som då automatiskt anser sig vara ”experter” själva på området. Men inom staliga instanser kanske det är så, bara man sitter och lyssnar på en ”expert” en dag så är man ”expert” själv!! Men jag kanske inte begriper mig på sånt här, men jag tycker det är ett skamligt beténde!

Måste påpeka  att det här sista jag skrev inte gäller någon av mina arbetskamrater på skolan!!! Ni brukar ju ha en tendens att bli lite uppskärade när jag är på krigstigen här på bloggen(hahaha). Men ni kan vara lugna!

Nä nu har jag gjort min blogg plikt för i veckan och avslutar som jag alltid gör:

Mossa mossa

Nu har jag börjat att köra mitt föredrag om mobbing på skolan.  Har kört det i två klasser (6:an) och för skolans föräldraråd i veckan. Eller rättare sagt i torsdags. Trodde det skulle vara lättare att gå igenom det än vad det var! Jag var gode slut när jag kom hem från skolan i torsdags när jag hade kört det i klassen. När jag satt mig ner framför tv:n och slappnade av så började jag skaka något otroligt!!! Och sen på kvällen efter jag hade varit och berättat om mobbing på föräldrarådet var jag helt slut både i huvudet och kroppen!!!! Men jag var ändå inte så somna direkt ändå. Var tvungen att tagga ner lite grand innan jag gick och la mig.

Och varför det var tyngre än jag trodde det skulle vara att prata om det var väl den reaktion jag fick av dom som lyssnade. Men det var ingen dålig feedback jag fick. Utan tvärtom!!! De som lyssnade och såg min presentation var mycket nöjda och mycket tagna efteråt!

Visst kan jag tycka att det finns delar att förbättra i min presentation.  Dels är  jag är ju ingen större talare och att sedan kan jag nog förbättra innehållet lite. Jag har aldrig tyckt om att stå och prata inför en samling människor. Har faktiskt haft lite fobi för det! Men tyckte ändå att det gick bra! Och jag känner jag blir säkrare och säkrare för varje gång jag går igenom det. Om än det var tyngre än jag hade kunnat tro. Och det ”roliga” i den här historien är att jag tyckte det vär tyngre att prata inför barnen på skolan än för de vuxna i föräldrarådet! Jag hade trott att det skulle vara tvärtom!

Men visst hade jag räknat med att det skulle vara tungt med tanke på innehållet. Kan ju berätta lite om innehållet i mitt föredrag. Som ni kanske har läst så handlar det ju om mobbing. Presentationens huvud tema är hur mobbing kan påverka en i det vuxna livet. Under tiden jag tar upp fakta om mobbing så  berättar jag lite om Frille och hans liv under presentationens gång med bilder och ord.  Och som avslutning av det hela har jag ett bildspel med bilder och musik  från det Frille var ett litet knyte tills det han tar det ”sista” andetaget.


Efter jag har gått igenom allt mitt material så kan jag säga att det var en fördämpad stämmning i grupperna. Med all rätt kan jag påstå! Många(alla) fick sig en riktig tankeställare om vad som kan hända senare i livet om man har varit mobbad! Trodde jag skulle få massvis med frågor och funderingar av mina åhörare. Men det var gode tyst i klassrummet!!!

Men måste passa på att tacka Britt och Anna som räddade upp den pinsamma tystnaden som spred sig under mitt första föredrag. Dom kom på den briljanta idén att dela ut ett blankt papper till eleverna som dom fick sitta för sig själva och skriva ner sina tankar om vad jag hade visat och pratat om! För jag hade inte riktigt kommit på hur jag skulle avsluta föredraget. Tack!!!

Och sedan när jag fick läsa vad eleverna hade skrivit måste jag säga att jag blev glatt överaskad!!!! Mitt budskap hade gått hem hos så gott som alla!!

Men som jag skrivit tidigare i inlägget var det tyngre än jag trodde det skulle vara. Att bara med någon minuts paus mellan föredragen tog hårt på mina krafter!! Men samtidigt måste jag säga att det var bra att jag körde båda klasserna så tätt in på varandra så dom inte han prata med varandra om vad dom hade gått igenom.

Nu är det bara hoppas att det jag har pratat om sitter inpräntat hos dom som har sett det. Har lite planer på att utöka min repertoar och försätta att jobba för att motverka mobbing. Har fått lite blodadtand!!!!!!

Och sen får vi väl se om jag kanske kommer att köra detta på andra skolor. Det skulle i alla fall vara roligt att köra detta för så många som möjligt för att visa hur illa det kan gå senare i livet för en som varit mobba i skolan. Och varför inte kanske åka runt och hålla fördrag om detta för vuxna också! Men vi får väl se hur det blir med det.

Och för ni som undrar om bildspelet ska jag kanske prova lägga upp det här på bloggen så alla som vill får se det.

Nä nu börjar det bli dags för sängen. Så som jag brukar avsluta:

Mossa Mossa

Då har det åter gått en vecka i mitt liv. Och det har varit en ganska tung vecka. Dels har det varit lite grand i skolan som gjort att jag är helt slut. Men det är inget negativt, kul att det händer något än inget alls! Men jag har ett litet problem. Att släppa jobbet när jag går hem! Vet ju att man ska göra det men jag är sån att jag vill att allt jag gör ska vara perfekt utfört. Och tycker jag inte det blir som jag tänkt mig så tar jag det mer eller mindre som ett misslyckande! Men det är ju inte så att jag har svårt att sova men jag går och grubblar lite och det kan ju bli lite jobbigt i längden.

Sedan gick jag ju runt och var lite nervös över min "lilla" redovisning av mitt mobbing projekt som jag har suttit och gjort under en tid. Men det var ju inget att gruva sig för!!! Gick hur bra som helst förutom att alla som skulle se det inte kunde komma. Men dom två som såg det var då positiva! Det blev väl lite tårar och det hade jag väl inte riktigt väntat mig. Men meningen med mitt projekt var ju att det skulle beröra så det var ju bra på det sättet. Ska göra en ny "redovisning" på tisdag. Och då hoppas jag det ska bli godkännt för då ska jag börja visa upp det i klasserna så fort som möjligt. Tror det kommer att bli ett lyckat resultat!!!!

Men det som gör att det är så roligt att gå på jobbet är ju alla underbara arbetskompisar!!!! Det är en fröjd att stiga upp varje morgon för att gå på jobbet!!! Det hade jag aldrigt trott skulle hända mig! För jag är nämligen väldigt morgon trött. Men jag hoppar(oftast)ur sängen med ett leende och brister ut i en morgon trudelutt!!! Kanske det inte låter speciellt bra. Men det är ju ingen som hör mig så det gör inget! Det är sådan härlig stämmning mellan all personal där! Man kan skämta och skoja om det mesta. Men man kan även råka ut för ett och annat också! Men det bjuder jag så gärna på! Det blir ju så mycket roligare då! Men allt som är på skolan är ju hur roligt som helst! Så det är ju helheten med jobbet i sig som gör att det är ett så super kul jobb!

Nu till något helt annat som jag dels har grubblat en längre tid på och även gjort en lite forskning på. Det kvinnliga släktet skryter ju ofta att dom kan göra flera saker samtidigt och att vi män absolut inte klarar av det!

Men under min lilla forsknings period om detta fenomen har jag kommit fram att detta inte stämmer!!!! Har utfört detta expriment på en närstående av det motsatta könet under en tid. Och jag kan säga då denna person bla gör en sådan simpel grej som att se på tv så är det näst inpå omöjligt att få kontakt med henne!!!! Och jag kan då säga att det klara jag då av minsann!!!!!!! Och det är inte det enda expemlet jag har i min doktors avhandling i detta ämne. Men skulle jag skriva ned hela avhandlingen här skulle jag få sitta hela kvällen. Men jag kanske kommer att lägga upp lite av den då och då så ni får se att detta fenomen om att det är bara kvinnor som kan göra flera saker samtidigt inte stämmer.

Nä nu är det dags att ta helg och vila upp sig. Ska prova att få kontakt med mitt forsknings projekt så det kanske kan bli lite fredags mys!

Mossa mossa

Hur vet man vilka som är sina riktiga vänner? Man hoppas ju och tror att man kan lita på sina vänner. Och det ska man ju givetvis göra också! Man skulle ju bli paranoid om man skulle gå runt och grubbla på vilka som ska kunna svika en. Men tydligen så kan man inte lita på alla!  Tyvärr finns det sådana som kallar sig vän men i själva verket är inget mindre ett ryggradslöst ting som tydligen är falskare än något annat! När man vänder dessa sk vänner ryggen till så sitter kniven där inplanterad mellan 5:e-6:e bröstkotan!

Nu är det inte jag direkt som råkat ut för något. Och jag hoppas att jag aldrig kommer att råka ut för något sådant. Jag litar på mina vänner och hoppas att jag kan göra det resten av livet.


Jag tycker att har man varit vänner under en längre tid så borde man ju vara så pass ärliga och rakryggade att man ska kunna ta tag i problem som man tycker finns utan att blanda in alla möjliga myndigheter. Kan ju vara om något oangeläget hänt, då kan det ju vara på sin plats att ta itu med problemet. Men man ska väl ändå kunna parat med varandra! Tycker då jag!

 
Om man dessutom har varit hem till en någon vän och våldgästat och blivit väl mottagen och sen när man inte tycker att något  gått rätt till inte vågar ta kontakt med denna vän och fråga hur vissa saker gått till utan tar hjälp av personer som har lite större befogenheter är ett rent och skärt SVEK tycker jag!!!!!!!!! Att inte ha så pass(ursäkta utrycket)stake att kunna ta kontakt med personen i fråga tycker jag är både fegt och ryggradslöst!  


Och att bli anklagad för något man inte gjort ska inte kännas så kul. Och dessutom av sina egna sk vänner bli anklagad för en sådan sak kan ju knäcka vem som helst!  Men en sak som kan vara bra vid ett sådant tillfälle är ju att man ser vem och vilka som man kan lita på och vilka som är ens riktiga vänner!

 
Jag hoppas ju att dessa personer verkligen skäms för sina handlingar! Men jag är ju rädd att inte så är fallet! En sak är då säker: hos denna person som har blivit drabbad för detta har dom då satt sin sista potatis!


Och för egen del har jag då fått det jag länge anat bekräftat!


Jag ska väl inte påstå att jag aldrig har pratat skit om någon. Men jag har då aldrig och då menar jag aldrig blandat in myndigheter för att lösa en fråga vänner emellan!

Jag brukar inte vilja någon något ont men för tillfället hoppas jag att vissa har väldigt svårt att sova om nätterna och att de vid de få stunder får sova drömmer väldiga mardrömmar! För man beter sig inte på ett sådant sätt mot sina vänner! Ynkligt!!!!!!!!!!!


Jag nämner inga namn i detta inlägg. Men ni som har rent mjöl i påsen behöver ju inte ta åt er. Och till mina arbetskamrater på skolan som jag tydligen skrämde upp lite med min status uppdatering på facebook här om kvällen kan jag bara säga: Ni har ingen anledning att ta åt er av detta inlägg! Ni är helt underbara arbetskamrater som jag känner mig både trygg och välkommen hos! Har nog aldrig haft bättre!      

 
Mossa mossa

Man kan ju undra om det finns gravskändare i Arvidsjaur? I så fall är det ju gode skrämmande att det finns så sjuka människor i Arvidsjaur!!! Men det är ganska skrämmande även om det bara är ett vanligt pojksträck! För jag tycker då att det är gode lågt att vara på en kyrkogård och stjäla saker från gravarna! För det är ju nog tungt som det är att gå till sina anhörigas grav. Och sen om det börjar försvinna saker som man ställt dit för att hedra den avlidne så har det gått för långt!!!

Nu var väl det inge större grej som drabbade mig. Jag går min lilla runda på kyrkogården varje allhelgona helg och tänder ljus på några gravar. När jag sedan på kvällen ska gå och titta på alla ljus som brinner(tycker det är ganska mysigt)märker jag att någon har varit och tagit bort ett ljus från en väns grav!! Även om det bara var ett ljus tycker jag det är väldigt lågt!!!! Jag trodde ju i min enfald att kyrkogården var en hedrad plats där gerjer får vara kvar. Men tydligen inte!!!

Nu om mitt ljus som någon hade tagit inte var någon stor grej så fick jag höra något som är än värre. En bekant skrev och berättade för mig att när dom skulle och tända ljus på hennes fars grav var hela gravlycktan borta!!! Vart är samhället på väg när folk börjar gå och stjäla på kyrkogården?

Nog för jag har förståelse att det är lågkonjektur i Sverige så borde folk ha sån skam i kroppen att låta bli grejer som finns på kyrkogården! Det ska väl ändå vara en skyddad plats där man ska få frid och lugn. Eller hur?

Om nu någon som läser det här och känner sig träffad av att ha varit på kyrkogården och ställt till med oreda så tycker jag DU ska skämmas något fruktansvärt!!!!!!! Men jag hoppas ju givetvis att det inte ska finnas folk som gör något sådant. Men bervisligen så gör det ju det!

Det vär allt för denna gång!

Mossa mossa

Ny dag och nya möjligheter! Tänk vad fort det kan svänga! Senaste inlägget kände jag mig som om att jag hade blivit överkörd av tåget. Det var inte mycket som kändes positivt då. Men redan nu känns det som det har vänt. Tänk vilka tvära kast livet bjuder på!

Imorgon har jag återigen ett jobb att gå till! Om än det är bara två veckor så är det ju alltid något! Och sen har det börjat rulla på med lite andra projekt också. Tänk så lite det behövs för att man ska känna sig på topp igen! Men det är väl då tur att jag inte behöver så mycket för att kunna glädjas! Nu är det bara hoppas att det ska försätta att flyta på ettt tag framöver så det mesta hinner ordna upp sig!

I går var det ju dax för den årliga besöket till alla gravar som det ska tändas ljus på för att hedra minnet av nära och kära. I år känndes det värre än vanligt att gå ner till kyrkogården. Men när jag väl var där och såg alla ljus som var tända blev jag lugn som en filbunke! Det är så mysigt att gå där när det lyser på var och varannan grav! Om än det var dagsljus när vi var där. Men i kväll när mörkrets krafter har slagit in ska vi ta oss en promenad nere på kyrkogården.

Men nu är jag ju en sån som har lätt att tycka synd om andra. När man går runt och tittar på alla gravar där det lyser kan jag inget annat tycka synd om de stackare som inte har något ljus på deras grav. Visst, dom som ligger där 1,5 m under jorden är ju inte medvetna om detta. Men jag kan inget annat att tycka synd om dom ändå! Och jag har även förståelse för dom som inte klarar av att gå dit och tända ljus. För jag vet att ibland är det ingen dans på rosor att gå till graven! Och sedan är det ju säkert många som inte har möjlighet att gå till sina anhörigas gravar. Men blödig som jag blivit så tycker jag synd om dom som inte har något ljus på sin grav! Det där blev lite tvetydligt! Nu ska ni ju inte tro att jag föraktar dom som inte klarar av att besöka sina anhörigas grav. Jag har full förståelse för detta! Det är inte lätt alla gånger!

Nä nu ska jag jobba lite på mitt lilla projekt som jag kanske ska föreläsa om på skolan och sen åker vi till Allejaur och äter porterstek!!! Gott!!!!

Mossa mossa