En dyslektikers bekännelser

Nu har jag snart semster(får se hur länge den räcker). Bara fyra arbets dar kvar! Sen vet jag inte vad som händer. Har inte hört nåt från jobbet jag sökte på Fridhemskolan. Tyckte själv att interjuven gick bra, men kanske det gick ännu bättre för dom andra som blev interjuvade! Får väl börja fundera att sparka igång min firma igen. Det ger väl då ändå lite grand i kassan. För det fins ju alltid någon som har ryggskott eller ont i kroppen som behöver en behandling. Förresten ingen av er som läser det här som behöver eller vet någon som behöver en spik matta? Jag säljer "Shaktimattan".

Men starten på mitt nya liv har inte varit som jag hade tänkt mig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så åkte jag ju på världens förkylning efter mitt första löppass! I lördags så kändes det bättre. Och vi skulle ju ner till Abborrträsk och fira svärfar så jag tänkte det är väl lika bra att cykla dit. Sagt och gjort så hoppade jag på min vita/svarta springare och styrde mot Abborr. Måste säga att det gick lättare än vad jag hade trott det skulle göra. Visst hade jag en viss träsmak när jag kom fram, men benen kändes relativt pigga. Men i måndags så fick jag en djävulsk hosta och min röst har börjat svika mig då och då. Men skam den som ger sig! Det är bara att vila några dar och sen ta tag i träningen igen!

Och nu till en helt anna grej som var en glad överraskning i all bedrövelse. Jag fick ett telefonsamtal igår(tisdag) från en bekant som hade en fråga som jag aldrig trodde skulle komma. Hon jobbade på en tidning och hade fått till uppgift att skriva en krönika. Och hon hade skrivit en krönika som  handlade om en nära släkting till mig(ni som känner mig vet vem det är). Och hon undrade om hon skulle få tillåtelse att publisera den. Så hon skickade den till mig så jag skulle få kontroll läsa den och säga vad jag tyckte. Och jag måste säga att den var riktigt bra skriven!  Och det var inte bara glädje att hon hade kommit på att skriva just denna krönika som gjorde mig glad. Utan även den respekt hon vissade mot mig som glädje mig! För kan säga att det finns många personer(Journalister) som bara skullle ha publiserat en sådan krönika utan att fråga om lov. Det kallar jag respekt!!!!!!!!!!

Nä nu har jag fått skriva av mig lite grand och ska väl kanske krypa till kojs.
Mossa mossa