En grubblande fylld sommar
Då börjar snart den här sommaren att lida mot sitt slut! Vädret har väl varit si så där. Men sista tiden så finns det ju inget att klaga på. Men som svensk som jag är måste jag ju nästan få klaga lite: Det har nästan varit för varmt vissa dar!
Ett litet inlägg om min kära a-kassa.Trodde ju i min enfald att allt var grönt nu och alla papper var fixade. Men icke sa nicke! Så få se när jag kommer att få några pengar från dom!
Det har varit en ganska lugn sommar för min(våran)del. Har mest varit hemma och kurerat Cillas ansiktsförlamning. Men nu i slutet av sommaren har vi tillbringat i svärmor och svärfars stuga i Piteå. Gode skönt!
Men det har även varit en grubblande sommar. Jag vet inte riktigt varför, men tankar om Frille har dykt upp titt som tätt. Och det har varit när jag(vi)gjort något speciellt tankar som, här skulle han ha fått vara med då skulle han ha trivts. Eller så har jag hört någon låt på radion som har accosierat till honom och saker vi har gjorde tillsammans. Och jag kan säga att det har spelats många sådana låtar i sommar!
Vet inte varför jag har tänkt så mycket på honom i sommar men kan ju vara för jag har börjat att skriva av mig lite grand. Tur är ju att jag har en sådan förstående fru när jag hamnar i mina grubblerier för jag kan verkligen bli i min egna lilla värld då! Och jag är ju inte den största talaren i ett par skor så jag sitter hellre tyst och tänker för mig själv än berättar för omgivningen vad det är.
En sista liten inflik: Måste erkänna att jag faktiskt saknar fotbollen! Kanske inte hela grejen. Men alla lagkompisar jag hade och allt skitsnack i omklädningsrummet efter träningarna var ju rätt skoj kan jag säga. Visst har jag väl kvar dessa kompisar men det är inte samma grej. Varje gång jag är och tittar på nån match blir jag gode sugen att börja om. Men jag har gjort mitt på fotbollsplanen!
Kan erkänna att jag gjorde ett tappert försök i min ensamhet att träna upp konditionen och kanske börja om i vintras. Men det var inte värt det. Bättre kunna vara smärtfri än att sparka boll! Jag nämligen levde på alvedon sista två åren jag spelade för att klara av den smärta jag hade i alla leder efter varje match och träning! Och det är inte värt det på den nivå jag spelade på att utsätta sig för det. Men roligt var det ju!
Nä nu ska jag ut i solen och bättra på solbrännan!
Mossa mossa
Kan du inte vara med i laget på något annat sätt, t.ex. som andretränare/massör/pådrivare/indrivare/bloggskrivare...?
Hahaha! Ja du Klas ni gör era tappra försök! Men vi får väl se hur det blir! Det beror ju på om man för något erbjudande att ta ställnnig till! Sen får vi se!
