Lägesrapport från Åsgatan!
Nu har jag varit och provat lura gammelgäddan i Allejaursjön! Men det blev han som lurade mig denna gång! Trots att jag hade som förhoppning att jag skulle kunna leta åt honom med det lånade ekolodet! Visst såg jag var de stora fiskarna stod så var jag inte så få dom på kroken.
Men det tog ju ett tag innan jag fick ekolodet att funka. I början så var det lite kaotiskt! Trodde jag hade hamnat i Hornavan!!! Det visade att det var mellan 15-20 meter djupt i sjön och fisk över allt! Och detta trots att vi (jag och farsan)just hade lämnat land! Men efter många knapptryckningar och funderationer så fick jag igång lodet. Måste säga att det var riktigt spännande när man såg var fisken var! Men någon större fiske lycka var det inte(en abborre och en gädda)!
Men skam den som ger sig! Det är länge kvar på sommaren!
Nu till en läges rapport om CIlla: Hon är fortfarande lite sned i munnen. Men jag och flera med mig tycker det börjar synas mindre på henne. Men hon har väldigt ont på den sida hon är förlamad på. Det är just och past att hon kan äta! Oj vad jag lider med henne! Det blir många tårar men även mycket skratt också! Jag gör mitt bästa för att pröva att muntra upp henne. Och det är lite svårt att låta bli att berätta roliga historier för henne! Hon ser så rolig ut när hon skrattar! Lite elakt är det väl kanske. Men det är väl bättre att jag skrattar åt henne än att jag gråter!!!! Och jag kan tycka att det ser lite charmigt ut med hennes sneda mun! Å vi skrattar faktiskt båda två åt det!
Nä nu har jag lämnat en liten läges rapport från Åsgatan. Håller på att knåpa ihop ett inlägg som kanske blir lite kontroversielt och kanske jag skrämmer bort de få läsare jag har här. Men trots denna risk så tror jag att jag kommer att lägga ut den inom kort.
Mossa mossa
Kubbens intrång på Åsgatan!!!
En liten läges rapport om Cilla. Hon är fortfarande lite snedvriden i ansiktet. Men humöret är det inget fel på. Det är som vanligt. Aldrig långt till skratt!!!
Tur är väl att jag har lite kontakter runt om i Sveriges avlånga land efter det jag gick massageterapeut utbildningen och diverse "knäckar" kurser. Hennes läkare som hon träffade i Piteå sa att det kunde vara någon nerv som låg i klämm. Så jag kontaktade min lärare som jag hade på mobiliserings kursen. Och han tipsade om en nerv som kunde orsaka ansiktsförlamning(N.facialis).
Så nu i kväll har jag provat behandla henne lite grand. Och ni kan tro att det "knakade och brakade från alla håll och kanter!!!!! Ibland började det till och med lukta lite grand(hahaha).Och hon påstod då efteråt att det kändes bättre! Så vi får se om det blir någon förbättring dom närmaste dagarna.
Imorgon så ska jag och låna svärfars ekolod och dra till Allejaur för att dra upp storgäddan!!!! Ska göra ett tappert försök att ta mitt eget rekord i alla fall(10,1 kg!!!!). Och Cilla ska väl gå igenom de grejer jag har kvar på vindan i Allejaur för att försöka sälja dem på loppis!!!!! Vad är det för fel på mina fina 80 tals grejer?
Kan väl hålla med att allt jag har kvar från mitt ungkarlsliv har vi väl ingen större användning för nu. Och är det någon som vill köpa dom så vi tjänar lite pengar är det väl bra!Och sen har hon en lysande affärs idé som hon ska prova att påta med. Men vad det är skriver jag ju inte här! Men kan säga om det går som hon tänkt så kommer vi att tjäna STORA pengar vill jag lova!!!!!! Men vi får väl se hur det går. Hon har ju dragit igång både det ena och det andra som mer eller mindre runnit ut i sanden. Eller hur Cilla? Mina nanmband börjar väl snart att falla sönder av alla malar som varit och tagit en mums bit av dom(hahaha).
Tro nu inte att jag spyr galla över att hon drar igång projekt som inte blir klar. Vi kan skoja med varandra ganska friskt! Båda två tycker det är ganska roligt att retas med varandra! Och det är väl bra det. För det finns inget värre(tycker jag)än personer som inte förstår sig på skoj. Och dessa brukar oftast var dom som retas mest! Konstigt nog!
Nä nu måste man väl trycka i sig lite proteiner och gå och sova om man ska orka dra upp STORGÄDDAN imorgon!!!
Mossa mossa
Hemma igen!
Vi for ju till Piteå redan i torsdags. Vi hade köpt biljetter till en minnes konsert för Ted Gärdestad som ägde rum i lördags. Men vi tänkte att vi skulle hinna få oss lite solbränna innan dess. Och det vi(jag)fick!!! Det var snudd på att man höll på att koka över. Men det allra skönaste är ju att i Piteå(och då framförallt havsbadet)inte finns nåt mygg!!!!
Vi började att förberda oss för konserten med att shopa lite och titta på fotboll under fredagen. Det var ju Piteå summer games i helgen så det var rätt mycket folk på stan. Och stekande sol!!!!!!!!!!
När så väl lördags kvällen kom så värmde vi upp med lite roliga drycker och sen hoppa upp på våra cyklar med destination Furunästet borrgård. Måste välsäga att jag var lite skeptisk till konserten på väg dit. När vi väl kom dit och gick in genom portarna fick jag en olustig kännsla inom mig. Men det kanske jag åter kommer med i ett senare inlägg.
Men det var riktigt mysigt också när jag väl hade lugnat ner mig. Svärmor hade gjort i ordning en picknick korg som vi hade med oss som vi frestade i oss. Och när det så kallade förbandet började spela hade jag funderingar på att gå(nä inte riktigt). Men hon som spelade och sjöng var inte bra!!!!
Men när väl konserten startade så kan jag säga att jag blev glatt överaskad!!!! Oj vad bra det var!!! Och då speciellt en av dom som var med. Johan Boding lägg det namnet på minnet! Karln lät ju precis som Ted!!! Efter 1 1/2 timme var det över och vi var hel nöjda allihop!!
Det var meningen att vår mini semester skulle ha tagit slut igår men det blev en dag till. Vi skulle hjälp Cillas bror att averka lite på deras gård. Och det blev lite sent innan vi var klara. Men den största annledningen att vi blev kvar i Piteå var att när vi vaknade på måndags morgonen var Cillas ansikte lite snett!!!!! Hon hade fått anskitsförlamning!!!!!!! Så det blev en dag på lasarettet för henne. Kan väl säga nu att jag var lite orolig att det skulle ha varit något annat! Men jag provade att hålla mig så lugn som möjligt för att inte stressa upp Cilla mer än vad hon var.
Det tog ett bra tag innan jag hörde av henne så jag började väl att grubbla lite att det kunde ha varit värre än förlamningen. Det går ju över så småningom, om än det tar tid! Måste säga att det var som en sten som föll ur bröstet när hon ringde och sa att hon var klar på sjukan och att hon var på väg! Som sagt var hade jag ju målat upp en mycket värre bild inom mig!
Måste bara få säga det: Visst ser hon lite rolig ut nu men jag älskar henne ändå!!!!!!!
Men nu är vi då hemma på Åsgatan igen och det känns faktiskt skönt. Borta bra men hemma bäst!
Mossa mossa
Sommar!!!!Äntligen!
Veckan efter midsommar är det ju kalvmärkning varje år. Brukar vara årets höjdpunkt! Men i år har det varit med blandade känslor som jag har varit med(har bara blivit två gånger). Visst är det roligt att vara ute i renskogen. Men nu när farsan och Tomas har slaktat ut det mesta av de renar familjen ägde är det inte lika roligt att vara med. Men visst förstår jag deras beslut med tanke vad som hänt med rovdjurs beståndet. Det har nämligen exploderat!!! Större delen av de kalvar som föds på våren överlever inte ens fram till vintern. Och inte blir rovdjurs ersättning högre trots att det blir mera rovdjur! Snarare tvärtom!!! Tycker synd om de renskötare som ska se till att regeringens rovdjurspolitik infrias!
Och dessa så kallade "svenssons" som skriver i tidningar och gnäller på lapparna att dom bara vill ha och vill ha och inte har några skyldigheter. Skulle bra gärna vilja höra om dessa fick vara med dagligen att någon gick in i deras hus och tog ett par hundra kr!! Skulle dom då tycka att det var okej? Nä dom skulle få prova på att leva på renskötseln ett par år, Då skulle dom få se att det inte är någon dans på rosor!!!! Hoppas bara våra bestämande vaknar upp snart för annars är renskötseln och dess kultur ett minne blott!!! För åtminstone i min hemkommun så marknadsför dom sig med samekulturen i deras annonser! Om nu reskötseln nu försvinner vad ska dom då marknadsföra Arvidsjuar med? Kanske den underbart fina nya storgatan?
Nä nu till något helt annat. Sitter just nu i svärfars stuga på Piteå havsbad. Oj vad gudomligt!!!! Klockan är efter 12 på kvällen och det är riktigt ljumma vindar och inte ett mygg!!!!!! Det kallar jag lyx! Har legat och pressat nästan hela dagen. Och när det blev för varmt gick man bara ned till havet och svalkade sig lite!
Har just varit och tiitat lite på Piteå summer games. Såg dels Arvidsjurs 99:or förlora mot ett finskt lag. Men jag tittade även på en match där ett av lagen kom från Sydafrika. Dom kunde inte ha varit gamla. Men oj vilka fotbollsspelare de var! Var riktigt imponerade över dom!!!
Laddar nu för lördagkvällen. Ska och titta på en minnes konsert för Ted Gärdestad här i Piteå!!! Har längtat hela vintern att den här dagen skulle infalla! För vilka underbara låtar denna man åstakom under sitt allt för korta liv! Ska bli riktigt trevligt! Hoppas bara på lika bra väder som det har varit idag!
Mossa mossa
Midsommar!!!!!
På midsommarafton så styrde vi kosan mot Storforsen. Trots att det inte var speciellt bra väder så beslutatde vi ändå att åka dit. Men vi klarade ju oss från regn i alla fall! Och i Storforsen så behöver det ju inte vara kanon väder, det är ju nästan magiskt att vara där. Jag blir nästan förtrollad när jag står och tittar ner på vattenmassorna som störmar ner från forsen. Nästan som jag blir hyptoniserad!
Efter ett par timmar så åkte vi hemöver. Hade ju varit så lura Cilla så jag skulle ju få se fotbollen. Men det var nästan lite bort kastat. För det första så missade jag ju första halvlek och för det andra gick det ju åt H-VETE!!!!!! Men vi får ta nya tag på tisdag!
Sen hade vi ju sån tur att vi blev bortbjudna på middag hos Tomas och Lotten. Skönt att inte behöva ställa sig och laga mat när man har varit borta en heldag. Där blev det både god mat och lite dricka. Var väl lite ljum i luvan när vi traskade hem vid små timmarna. Men roligt och trevligt var det!!!!!
Så på lördag morgon när vi vaknade var det ju vår första bröllopsdag!!!!!!! Vissta var det väl en helt underbar dag. Vi låg och sjöng kärleks sånger till varandra ett tag innan vi steg upp. Cilla grät krokodil tårar!!!! Tror nog att det mest berodde på min sångröst och inte för det var vackert(hahaha)! Och sen vilken present jag fick: EN PRENUMERATION PÅ KNASEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ni kan gissa att jag blev glad! Men vi hade bjudit våra föräldrar och min bästis Vera och hennes familj på middag(grillad ren file´) så det var ju bara att stiga upp och börjat fixa det som skulle fixas. När vi väl tog oss upp ur sängen så hade vi rätt så stressigt med allt som skulle fixas. Men vi hann klart allt innan alla gäster dök upp.
När väl grillen var tänd och vi skulle börja grilla så var det en himmla tur att svärfar hade dykt upp och hjälpte till(det blev han som fick grilla). För förra gången jag och Cilla skulle grilla så blev det väl inte riktigt så bra! Det hade ju varit ett mindre fiasko om jag hade brännt vid allt kött!!!!!
Efter ett par timmars ätande och drickande så tog av denna kväll slut. Men ack så trevligt vi hade!! Men jag tror om svärfar hade fått bestämma så hade vi nog suttit kvar många timmar till och smutta på lite roliga drycker!
Kan ju säga att den här midsommar helgen har varit betydligt mindre hektisk än den förra. Så nervös jag var i fjol kommer jag nog aldrig mer att få uppleva!!!!!
Skulle nog tro att dom vi hade bjudit på middag(det var första gången vi hade bjudit våra familjer)väntade på att vi skulle berätta någon överraskning!! Men det dröjer nog ett tag innan en sådan överraskning kommer!!
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Mossa mossa
Oj vad jobbig det är med begravningar
Och det tyngsta med begravingar tycker jag nästan är minnesstunden efteråt. Först så är det så sorgligt och allt det medför i kyrkan. Sen så ska det vara glatt och öppet på kaffet efteråt. Det klara inte riktigt jag med. Men visst kan det vara skönt att få prata gammla minne och sånt. Men jag klarar inte riktigt med det. Men för vissa kan det ju vara skönt. Tur att vi inte alla är lika. Oj så tråkigt det skulle bli! Skulle kanske likna med det som sker i Iran just nu!!!
Efter begravningen så skulle jag cykla ner på IP och se när IFK skåpa ut Älvsbyn. Men ack vad jag bedrog mig! Torsk med 1-3!!!!!! Hade dom spelat som i lördags så hade dom spelat ut dom!
Nu börjar midsommar firandet. Vi ska åka till Storforsen imorgon och campa under dagen. Sen blir det väl hem och grilla och kanske nåt glas rött. Sen måste jag prova lura Cilla med något. Det är ju fotboll på tv imorgon!!!!!!!!! Sverige-Italien i U-21 EM. Något tips vad jag kan hitta på? Har väl lite på gång vad jag kan blidga henne med. Men vad det är kan jag inte skriva här. Det skulle säkert bli bort censurerat(hahaha)!!!!!!
Och på lördag måste jag nog hålla mig borta från sport på tv. Annars blir det nog inte roligt för mig! Då firar vi nämligen vår första års bröllopsdag!!!!! Då får jag nog prova komma på nåt riktigt romantiskt att överaska henne med. Men vad det blir kan jag ju inte skriva här. För hon brukar ju vara in och läsa mina blogg inlägg då och då!
Nä nu ska jag hoppa i duschen och sen i säng så man orkar med helgen. Den blir säkert riktigt händelserik!!!!
Mossa mossa
Vad ska man nu hitta på
Har väl börjat titta lite på utbildningar också. Men vad ska man utbilda sig till? Och då måste jag nog läsa upp mina betyg innan jag kan söka nåt. Är väl lite sugen på sjukgymnast. Men det kostar ju lite pengar att gå skola. Så jag fär se hur det blir med det.
Nu är det inte så många dagar tills vi(jag & Cilla) firar vår första bröllopsdag! Så till helgen så ska vi väl unna oss något riktigt trevligt. Men inget är riktigt bestämt ännu. Men nåt roligt ska det väl bli.
Kan inte annat än sända en tanke till dig(om du läser detta så vet du vem du är) som påstod att vi inte skulle hålla ihop tills årsdagen. Jag hoppas du har satsat riktigt mycket pengar på detta din skitstövel!!!!!!!!!!!!! Vi är kärare än aldrig förr!
Bara för att man inte kan hålla ihop ett eget förhållande så behöver ju inte alla var så. Men den svenska avundsjukan är ju ganska genomskinlig. Det får inte gå bra för någon annan en en själv!
Men dessa personer som bara hoppas på andras olycka kan jag tänka har en och annan hund begraven i sitt eget bagage. Eller så är det nåt som fattas i huvud kontoret! Ett tips till er som möter sådana personer:Hånflina bara åt dom och vänd dem ryggen. Det tar bäst!
Nä nu ska jag krypa ner fram för tv:n med min underbara fru och titta på film och mysa som aldrig för! De du!!!!!!!!!
Mossa mossa!
Tävlingsdjävulen, när ska han försvinna?
Nu kände jag att jag var tvungen att skriva ett nytt inlägg. Det börjar ju vara ett tag sen men har haft lite ide´ torka. Har lite nya uppslag på gång, men måste fila på dom lite grand innan jag går till verket.
Imorgon(torsdag) gör jag min sista riktiga arbetsdag före arbetslösheten. Känns riktigt tråkigt!! Har trivts riktigt bra på skolan. Men det finns tydligen i nu läget inte några tjänster där som passar mig till hösten. Men hoppet är ju det sista som överger en. Så det är bara hoppas att det dyker upp nån assistent tjänst till hösten. För jag har ju som sagt trivts både med personalen och ungarna!
Nu under sista veckan har det väl inte blivit så mycket vettigt gjort på skolan. Och jag kan förstå eleverna. Det är ju bara gå till sig själv när man gick skola. Under sista skolveckan så hade man ju redan tagit sommarlov!
Idag(onsdag) så mötte vi i personalen eleverna i brännboll. Och en sak är säkert: Har man en gång fått tävlings djävulen i kroppen så går den aldrig ur helt!!!! Så fort det blir tävling eller match så kommer han fram! Det är väl inte riktigt lika mycket nu som när jag spelade fotboll, men han finns där. Man vill ju alltid vinna, spelar ingen roll vad man har för motstånd.
Matchen kunde ha slutat med att jag fått uppsöka sjukstugan! Såg jag hade en liten chans till varvning och pinnade på allt vad tygen höll. När jag passerade sista kon hade jag (för att vara mig ialla fall)fått upp en hiskeli fart. Kan säga att G-kraften var ganska hög(hahaha). Det var bara det att det stod ett bollplank i vägen! Med minsta möjliga marginal så klarade jag livhanken! Såg hela mitt liv passera i revy!!!!!! Men snacka om eleverna blev imponerad!!!! Skulle tro att jag hade blivit vald till "Man of the match" om eleverna skulle ha utsett en!
Nu till det viktigaste! Hur matchen slutade: OAVGJORT!!!!!! Måste bara få undra vilken match dommarna tittade på!!!! Inte kan det då ha varit våran!
Och det roliga är ju att jag har hela terminen provat lära eleverna i min klass att det viktigaste är inte att vinna utan att ha roligt. Snacka om att kasta sten i glashus(hahaha)!!!!!
Nä nu har jag då fått ihop lite ny läsning. Ska komma med ett(kanske)intressantare inlägg senare.
Lev å må!
Äntligen helg!
Men helgen skulle ju kunnat börja bättre än den gjorde. Min revisor ringde och sa att min deklaration var klar och ville att jag skulle komma och skriva under den. Glad i hågen åkte jag dit. Jag visst ju att jag skulle få igen på skatten(ca 4000). Men när jag kom dit fick jag nästan en chock. Får rest på nästan 4000!!!!!!!!!! Snacka man kan bli chockad för mindre! Men det är ju bara att betala och se glad ut.
Men det är bara att gå vidare. Det kommer ju att bli en riktigt bra(kul?) sport helg i alla fall. Robin Söderling i final i franska öpna på söndag(vilken match) och Sverige- Danmark imorgon lördag i VM-kvalet. Cilla är överlycklig(hahaha).
Ni kan förresten se emot en riktig regnig helg! För jag måste nämligen klippa gräsmattan i helgen. Och med min tur kommer det att ösa ner! Har skjutit på det hela veckan med tanke på att jag har trott att det skulle börja regna. Men det har ju inte regnat(nästan inget)!! Men det finns ju en sak som är bra med regnet:Det är ju bra för poträtren! Måste dess utom olja in utetrappen också.
Nä nu ska jag gå och strycka landslagströjan och börja ladda för morgondagen!
Sassa brassa mandelmassa,
jag vill höra nätet prassla!
SVERIGE SVERIGE SVERIGE
Drömvärld
Nu till något helt annat. Tänk att få leva i en egen liten drömvärld. Där allt man tog för sig blev som man ville. Och alla runt omkring en gjorde och sa allt man ville. Det skulle väl vara underbart? Och framförallt slippa betala alla dessa förbannade räkningar!!!!!!!!!
Visst har jag väl drömmar om vad jag vill ska hända i livet. Men det går ju inte riktigt jämnt som man vill. Men tur(kanske) är väl det. Tycker själv att det kan vara lite roligt att få kämpa lite grand för det man tar för sig. Visst skulle det vara kul ibland om allt gick som en dans. Men inte alltid!
Måste väl erkänna att jag har blivit lite bortskämd under min uppväxt. Men nog har man fått göra rätt för sig också. Inte har jag då fått allt jag pekat på.
Nu låter jag väl lite väl gammal men när jag gick skola själv fick man då lära sig att när någon frågade eller gav lite råd inte fan blev man då sur. Och vilken respekt man hade för dom som var äldre. Och det räkte att dom bara var nått år älder än en själv för att man skulle vara liv rädd. Men nu för tiden kan det hända att man för en ruskig utskällning utav en yngre person om dom uppfattar det man sägar inte faller dom i smaken. Snacka om att sakna självdistans! Nu ska jag inte dra alla under en kam. Det finns många som uppskatar råd och tips från en. Men då finns det en liten klick som bara är nöjda om dom får som dom vill.
Och sen finns det personer som när dom möter såna där sk energi tjuvar blir helt slut efteråt för att dom vill alla väl och vill hjälpa till men dessa energi tjuvar blir bara sura och griniga när man inte håller med dom. Och sedan mår dom riktigt dåligt efteråt för att dom tror att det är deras eget fel för att energi tjuven blir sur och grinig.
Känner själv en sådan person som jag får stötta och förklara för att det inte är hennes fel. Hon är en sån person som vill alla väl. Och tur är väl då det! Det är väl bättre att hon är sådan än föraktar alla. Men hon blir så fruktansvärt slut efteråt att det tar flera timmar innan hon blir människa igen. Provar säga åt henne att hon måste bli lite mer självisk, men det är inte det lättaste. Men tur för henne så känner en tjurig lappsådd som inte ger sig i första taget. Nog ska jag få henne att börja tänka på sig själv i förstahand ibland! (Ni som inte förstått vem denna person är så kan jag säga att det är min sarons lilja Cilla)
Nog för att jag tycker man ska ställa upp och stötta sina medmännsiskor i (nästan) alla lägen. Men ibland måste man tänka lite på sig själv också. Man måste kunna säga ifrån när man inte känner sig i form!
Nu har jag skrivit något som kan verka lite motarbetande vad jag skrev om egoister. Men tolka mig inte fel. Ibland måste man tänka lite på sig själv också. För alla har vi bättre och sämre dagar. Det har då jag i alla fall. Och de sämre dagarn är jag då sån att jag helst vill hålla mig lite för mig själv. Kan tänka mig att Cilla inte har det så lätt med mig alla dagar(hahaha). Men hon gör det då bra!
Nä nu är det sängen som hägrar!
Mossa mossa!
Ännu en födelsedag
Det var väl inte alla gånger jag uppskattade hans upptåg. Men för det mesta var dom ganska harmlösa om jag ser tillbaka på dom nu. Och ni som kände honom vet vad jag menar!
Och det mest skrämmande är att än idag träffar jag dom personer som mer eller mindre undviker mig med tanke på vad som hände(tror jag i alla fall). Och det kan jag tycka är lite skrämande. Varför kan jag inte riktigt svara på. Men dom kanske "har en katt begraven", och skäms. Om om det är så hoppas jag att dom gör det. Kan ju förstå att första tiden efter det hade hänt att det kunde kännas svårt att prata om Frille och med mig. Men kan säga nu när jag har varit med om något sådant så vet jag att det inte behövs pratas så mycket. Det räcker att man går fram och lägger en hand påaxeln. Det räcker! Tänk på det om ni har någon ni känner får vara med om något så tagiskt.
Men det finns även dom(och dom är många) som verkligen vill prata om honom. Och det tycker jag bara är roligt! Så ni som läser det här och inte trott att det varit okej eller vågat att komma fram till mig och prata om Frille så är ni hjärligt välkommna att göra det! Tycker bara det är roligt att folk vill prata om honom.
Träffade en kompis för ett par dagar sedan som hade varit med om något liknande. Och kan säga att det kändes ganska skönt(om man nu kan säga skönt)att veta att man inte behöver säga så mycket. Hade jag inte vetat det så hade jag nog mått hemskt dåligt för att jag inte pratade med honom. För dt hade jag nog inte gjort. För hade varit förr i tiden så hade jag varit en sån person som undvikit att gå fram och pratat. Tänk på det! Det är ganska skönt för en själv och säkert för den/dem som drabbats(det var då det för min egen del).
Nä nu är det färdig skrivet för idag. Är faktiskt ganska slut. För sådana här dagar tär på kroppen kan jag lova.
Ha det gott!
Egoister fy fan!!!!!!!
Nå vad ska jag då hitta på skriva om i detta inlägg? Har ju ett par grejer jag kan tänka mig att skriva om. Får väl ta det som först kommer upp i huvudet.
Vad får dessa alla egoister ut av att vara så egen kär? Ja, det kan man ju fundera på. Det finns enligt mig två sorters egoister. De som tycker det är frid och fröjd så länge dom får som dom vill. Och sedan dem som inte "ser" om någon behöver hjälp med något utan bryr sig bara om sig själv och deras egna intressen. Det som retar mig allra mest med dessa att dom bara ser till sitt eget bästa och får någon annan något mer än dem så blir det ett j...a liv!!!! Men så länge dom får som dom vill så är det lungt och stilla.
Vilka jag anser vara värst av dessa två kan jag inte riktigt säga med rak arm just nu. Men jag tycker båda sorter saknar helt empati och respekt för sina med människor. Och det är det jag tycker är värst! Det börjas ju redan inom skolan att lära barnen att visa empati och respekt för varandra. Men vissa tror jag inte var riktigt var närvarande eller så har dom fått allt serverat på silverfat genom livet och aldrig varit med om något motstånd. Och så fort dom stöter på en liten motgång någon gång i livet så är det som hela deras värld rasar samman. Och dom startar ett mindre världskrig!
Men jag måste till slut säga att jag tror(eller hoppas att det beror på) att dessa människor mår hemskt dåligt inombords och har väldigt dåligt självförtroende. Och jag kan inte annat än tycka lite synd om dessa även om jag samtidigt föraktar deras beteende.
Nä nu har jag fått ventilera lite av mina åsikter. Nu ska jag damma av fiske grejerna och gå ner och dra upp stor gäddan!
Lev och må!
Ta till vara på dagen!
Jaha då var man tillbaka till det normala igen efter en långhelg på havsbadet. Vädret kunde väl ha fått vara lite bättre men det är ganska avslappnande att vara där. Nu har jag entligen velat färdigt om dator köpet. Det blir en ny dator i veckan. Hoppas redan imorgon. Men med min tur så kommer jag att få vänta till på fredag innan den kommer. Och jag vill passa på att tacka alla som läser min blogg och alla inlägg som skrivits.
Nu till något helt annat. Ett tips från mig:"Ta till vara på dagen som den kommer, du vet inte vad som väntar runt hörnet".
Och vad menar jag med det? Jo, jag tycker man ska vara lycklig för varje morgon man får vakna upp och känna att benen bär en! Man vet aldrig vad som kan hända. Och det är väl tur i och för sig. För skulle man veta det så skulle man nog inte våga sig upp ur sängen.
Och något som kan reta gallfebern på mig är när folk klagar över småsaker! De finns många som går med ständig värk i kroppen men har sån livglädje att du aldrig märker det på dom. Dom är glada för att kunna vara ute och rör på sig. Och då finns de som klagar på att håret inte ligger som dom vill(kanske lite överdrivet)!!!!! Visst kan man undra om dessa klagar bara för klagandets skull, eller har dom det allt för bra?
Sen så har jag fått en tanke på dom nära och kära. Visst kan man gräla och bli lite ovänner ibland. Men för det mesta så löser det sig. För man kan ju inte ha samma åsikter jämt. Det skulle bli ganska tråkigt tror jag. Men man vet aldrig när en nära annhörig,släkting eller vän rycks från ens närhet. Det är nog ganska många som har upplevt detta. Men man sörjer nog på olika sätt. Sorgearbetet tar olika lång tid att från person till person. Detta måste man respektera det måste få ta den tid det tar. Men det finns personer som inte förstår detta. Dessa personer tror att det är ungefär som att man förlorar pengar på tipset. Man deppar bara för stunden! Obegriplikt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det jag nu ska skriva låter kanske lite rått. Men det låter lite råare än vad det är. Jag kan tycka om personen i fråga är gammal och har levt ett helt liv och dör av ålderdom eller en person som har varit sjuk en längre tid så är det ju väntat att man ska dö. Men om någon hastigt rycks bort från ens närhet utan någon förvarning så tar det mera ont i själen! Jag tycker det gör ondare i ett sådant fall. Men det är ju ledsamt varje gång någon dör. Tro nu inte att jag inte blir ledsen när någon äldre eller sjuk person dör. För det blir jag!
Jag har ju som bekant varit med om detta. Och sen den dagen ser jag livet från en helt annan synvinkel. Uppskattar det jag har och får på ett helt annat sätt än jag gjorde tidigare. Tycker själv att jag har blivit en bättre människa om jag får säga det själv.
Varje gång jag får höra eller läsa om någon som hastigt lämnat jordelivet så river det upp gammla hål inom mig. Jag vet ju vad annhörig går igenom och vilken tuff tid dom har att gå till mötes. Det är som jag går igenom allt som jag gick igenom när Frille gick bort igen. Även om jag inte känner de drabbade så lider jag med dom annhöriga.
Det finns ju ett talesätt som säger:"Tiden läker alla sår". Men jag kan inte påstå att detta stämmer. Visst blir såret mindre med tiden men det läkar aldrig helt! Det viktigaste som jag tycker är att ha någon att prata med så man inte håller allt inom sig. Tänk på det!
Nä nu har jag varit djup nog för ikväll. Ta hand om dina nära och kära!
Go natt!
Ingen vidare dag!
I dag var vi och såg en musikal som elver från skolan hade gjort. Och jag kan säga att jag är glatt överskad!!! Oj så duktiga dom var. Och det var många som översakad mig med sina agerande. Vilka blivande teater apor det finns om nu försätter vill säga.
Nä nu var det färdigt för idag och förhoppnings vis för resten av veckan. Men blir det här det sista kan jag lova ett riktigt smaskigt inlägg när jag kommer hem!
Sug och svälj, trevlig helg!
Tankar och funderingar
TROR NI MIN NYA DATOR HAR KOMMIT? SVAR NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Snart har jag nött upp min däck på cyckeln pga av allt cyklande mellan hemmet och expert!!! Snart för dom göra som El giganten: "Cykel på köpet!". Men nu har dom lovat att imorgon ska den ha kommit. Får väl se om det stämmer. Har börjat misströsta lite. Men som man kan säga: Den som väntar på något gått väntar inte förlänge".
Oj så skönt det är med en kort arbetsvecka. Åker till svärmor och svärfars stuga på havsbadet direkt jag slutar på onsdag. Oj så härligt det ska bli!!!!
Nu ska jag skriva om något helt annat. Hade tänkt knåpa ner lite grann om hur Frille var när han levde. Han och jag var väl ganska motsatsen till varandra på ett sätt. Han hade ingen farstu! Medans jag är lite mer försiktig. Det spelade ingen roll om han kände personen eller inte. Han kunde gå fram till vem som helst(det vet väl ni som har varit med på Gothia cup med Frille) och efter några minuter så var det som dom hade kännt varandra hur länge som helst.
Själv är jag lite mer försiktig. Det finns hur mycket sjukt och roligt att berätta om honom. En grej var när han hade just börjat att spela fotboll i Arvidsjaur. Han var väl kring 10år. Hans lag skulle och spela cup uppe i Kalix. När dom väl var där och skulle inakordera sig där dom skulle bo så visade sig att Frille inte hade med sig något liggunderlag eller sovsäck. Men det var inga bekymmer för honom. "Vad spelar det för roll var jag ska sova, bara jag får ligga ner",menade han. Och det är inte bara en gång jag har fått skämas för honom. Men han var ganska harmlös om jag nu tänker efter. Det fanns aldrig några ledsamheter. Alltid(oftast) ett leende på läpparna. Och barnkärare människa kommer nog aldrig att finnas tror jag. Var det nåt barn i närheten så var han fort dit och lyfte upp barnet och började leka. Synda bara han inte fick upplev Vera och Svea. Oj vad bortskämda dom skulle ha blivit!!!! Men kanske inte farbrodern sköter det ganska bra med Vera ändå?! Och säkert Svea så småningom också!
Och en riktig kvinnotjusare var han också! Han kunde verkligen charma vem som helst! Dom flesta påstod att vi var ganska lika. Och detta fick jag veta en av dom gånger han hade flörtat med fel tjej. Fick mig en redig "lavet" så jag flög i golvet med ambulans skjuts till sjukstugan för omplåstring som efterdyning. Bara för killen hade tagit fel på mig och Frille! Så här i efterhand så kan man ju skratta åt det. Men då skrattade jag inte kan jag säga!
Tänk om man kunde vara efterklok. Sista tiden han levde så var han inte den gamle Frille. Han blev mera tillbaka dragen och slutade hälsa på kompisar. Och ibland så svarade han inte i telefon när man ringde. Och vad kunnde detta bero på?!?!?!?!
Om man bara hade vetat hur han hade det kanske man kunde ha unvikit det som hände. Men å andra sidan så kanske det hade hänt åndå och vi hade kunnat varit ovänner. Då hade det nog kännts ännu värre!! Men det är något som man aldrig får veta.
Och till sist vill jag bara skriva nåra rader om något som har satt djupa sår inom mig. Vi(fotbolls laget) hade ett kort på Frille på hans plats i omklädningsrummet. För att få minnas och hedra honom. Det hade väl inte gått så många veckor efter den tragiska händelsen och jag var väl fortfarande i chock. Efter en träning så kom en av dom äldre i laget fram till mig och sa nåt i den här stilen:"Är det inte dags att ta ner kortet? Jag tycker vi har sörjt färdigt. Vi måste gå vidare". Jag stod helt förstummad och kunde inget säga. Bara komma på tanken att ta upp en sån grej med mig tyckte jag var helt befängt!! Det hade väl varit bättre han bara hade tagit bort kortet utan att säga nåt. Snacka om att sakna empati!!! Kan säga att jag tappade helt respekten för denna person från den dagen!!!!
Men kan säga att dom allra flesta respekterade att det tog lång tid innan jag kom tillbaka till det "normala". Även om det inte kommer att bli helt normalt nån gång. Jag har fått ett tomrum inom mig som aldrig kommer att läka. Men vi(familj och kompisar) har hjälpt varandra för att det ska kunna bli så bra det kan bli.
Minnet av Frille kommer alltid att leva kvar. Både det tråkiga(när vi bråkade) men framförallt allt roligt jag(vi) fick uppleva med honom. Och det är mycket!!!!!!!!
Nä nu är det färdigt skrivet för ikväll. Men det kommer mera. Hoppas nu datorn dyker upp imorgon annars blir jag besviken!!!
Tack och hej - leverpastej
Fackförbund(A-kassa)
Nu till något helt annat. Fackförbund. Jag har full förståelse för de som går ur sitt fackförbund(A-kassa). Det är ju aldrig något bekymmer med dem medans man har jobb eller allt flyter på bra. Men behöver man dess hjälp då kan man räkna med att det blir strul. Eller kanske är det bara jag som har haft otur. Eller? På en arbetsplats jag har jobbat på blev det lite struligt och då trodde jag att man kunde få lite hjälp av facket med lite tips och annat. Men inte det. Vet inte om det berodde på facket centralt eller om det bara var det lokala ombudet. Men det var bara att bita ihop och kämpa i min ensamhet.
Sen så har jag varit med i kanske Sveriges struligaste fack. SmåA!!!!! Där var det oftast strul med utbetalnigar av A-kassa ersättnigar. Och ringde jag ner för att få klarhet i nåt av de många brev som de skickade till mig så var de ingen(oftast)som visste något om det problem jag hade. Utan jag blev kopplad fram och tillbaka och när samtalet var avslutat så hade jag inte fått nån klarhet i ärendet!
Och en annan sak är när man ska skicka in annsökan om a-kassa ersättnig så måste man nog vara minst proffesor för att klara av detta!!!!! För om än man fyller i alla fällt på blanketten så får man tillbaka den att det är något som saknas. Och inte ens på arbetsförmedlingen vet dom hur detta ska göras. Helt otroligt!!! Och sen när alla blanketer är rätt ifyllda så tar det minst fyra veckor innan man får några pengar! Och inte ens en ursäkt att man fått vänta på ersättningen!! Men gud nåde dig om du missar att betala medlems avgiften med någon dag då kommer det påminelse med påförda avgifter!!!! Har man inte nog jobbigt att man blivit arbetslös utan då måste man ta strid mot dessa pampar! Man kan bli förbannad för mindre!!!!!
Till slut så skickar jag en tanke till pappas trogna följeslagare de senaste 12 åren som tog sitt sista andetag i morse! Goare hund får man leta efter!!! Vila i frid!!!
Lev å må!
Kyrkobesök
Har just kommit hem från en hjärn rensande cyckel tur.Oj så skönt med helg!!!!!!!!!!!!!!!! Få vila upp hjärnan lite grand. Är hur kul som helst att jobba på skolan, men vissa dagar är man ganska slut i hjärnkontoret när man kommer hem. Kan vara lite surrigt vissa dagar. Men det är bara charmigt. Det som är mest förunderligt med vissa ungar är att när man står och ser på något som händer(om dom gör nåt ofog) och ropar till så fattar dom inte vad man vill eller förnekar att det hänt. Konstigt!!! Men kanske man var likadan själv när man gick i skola(säkert)!
Har velat hela veckan om jag ska köpa ny dator. Har väl hunnit vara på expert ett tio tal gånger och tittat och kännt. Cilla säger att när jag börjar hänga på expert är en affär nära! Hur kan hon veta det? Nåja, så idag när jag slutade jobbet så var jag hem och krattade lite grand men kunde inte få datorn ur huvudet. Så jag hoppade upp på cyckeln och trampade iväg mot min favorit affär. Nu hande jag bestämt mig. Det skulle bli köp! Hade tingat fast en(dom hade två enligt sina datorer) igår. Förväntans full så stegade jag in i äffaren. Och vad möter mig? "Har en tråkig nyhet till dig. Vi har ingen dator hemma!". Snacka om jag blev besviken!!! Nästan som när jag skulle köpa min första mjukglass för året och glassmaskinen hade frysit ihop!!!!! Här hade man gått och hoppats att man skulle få knappa på en ny dator ikväll. Men icket! Nu får jag vänta till på måndag eftermiddag på min ny dator! Får hoppas att nu kommer då för annars kanske jag går bergsärkar gång inne på expert!!!!!
Imorgon så är det barndop. Syrran ska döpa Svea. Det är med blandad känslor som jag går till kyrkan. Visst är det kul med barndop! Men att gå in i kyrkan känns inte lika bra. Har obehagkänslor att vara i kyrkan. Det känns som benen blir ett par kilo tyngre när jag närmar mig kyrkan. Och dom blir bara tyngre ju närmare kyrkportarna jag kommer. Och det har att bottna i Frilles begravning!! Det är det värsta (känslomässigt) som jag någonsin har varit med om! Sedan den dagen har jag haft denna obehags känsla att gå till kyrkan. Det enda jag ser när jag kommer in är bilden av där kistan stod och när vi bar ut kistan genom kyrkgången. Det är dom längsta ca 20 meter som jag gått någonsin. Kändes som den var minst en mil!!!
Visst jag har goda minnen av kyrkbesök också det måste jag säga. Om än jag inte minns riktigt allt. Midsommarafton ifjol så gifte ju jag och Cilla oss i Arvidsjaurs kyrka. Men har inte hela minnesbilden klar(var inte full!!!). Hade varit hur lugn som helst hela tiden före och hela dagen då vi skulle gifta oss. Men när vi stod och väntade att kantorn skulle börja spela och portarna skulle öppnas så började mina knän att skaka. Vilken tur man hade med sig lite lugnande! Och just innan portarna slog upp hade jag tänkt säga till Cilla att vi smiter och gifter oss i smyg! Skulle ju ha varit snyggt!! Fullt med bröllops gäster i kyrkan och brudparet saknades(haha). Det skulle vart nåt! När portarna slog upp och musiken startade så höll mina ben på att vika sig. Jag tog sikte mot altaret och stegade in med bestämda steg. Hade varit uttagning på 100m till OS hade jag nog kommit med!!! Cilla hade alltsjå i världen att bromsa mig. Sen så minns jag inte så himla mycket av bröllops akten. Men en sak minns jag. Och det är väl en jäkla tur!!! När vi sa ja till varandra!! Annars hade det kunnit bli lite problem hemma vid(hahaha).
Det är en sak jag inte skulle vilja ha ogjort(har ju hittat min dröm kvinna), men jag ska ALDRIG mer göra om det!!!!!!!!!!!!!!!! Cilla tycker vi ska göra om det varje år! Men det kan hon glömma!!!!!! Den pers det var ska jag aldrig mer utsätta mig för! Bröllopsfesten var helt underbart rolig(tack Tore och Dagny). Alla hade väl inte lika roligt som andra. Men huvudsaken att jag och Cilla hade trevligt. Måste få säga att om någon inte tyckte det var så kul så SKITER jag i det!
Nä nu har jag gjort mitt dagliga inlägg(börjar få slut på ideér snart,så det är inte säkert det blir ett nytt inlägg varje dag)och ska damma av fin kostymen för imorgon. Oj då den var redan framtagen och stryken!! Snacka att man är herre i sitt eget hus!!!! De Ni! Hoppas(och det blir det nog)på ett fint och snabbt dop!
So long - Flaggstång
Lite dravel
I kväll var det hemma premiär för IFK:s herrar. Spritter väl lite i benen varje år(match) när jag ska och kolla. Men den riktiga abstinensen har jag sluppit. Kan ju bero på att min gamla kropp inte riktigt vill sporta som jag vill. De sista två-tre åren jag spelade så var jag sponsrad av alvedon! Efter varje match och träning kändes det som jag skulle gå i tusen bitar! Det gick väl ett par kartor alvedon per vecka. Kan ju bero på att jag har hört talas om nåt som heter stretching men aldrig riktigt förståt vad det är och hur man utövar det! Men då får man lida kan jag säga! Är gode trög startad på mornarna. Fotlederna behöver ett par minute för att fatta att jag faktiskt kan flexa dom(hahaha). Så ett tips för er som än håller på med fotboll(och även andra sporter): GLÖM inte att stretcha!!!!!! Det tar ju inte så många minuter och ni har igen det senare i livet. Oj vad djup jag blev!!!
Hoppade på cyckeln och trampade iväg med riktning mot IP ganska förväntans full. Men väl där blev jag lika förbannad som vanligt som jag brukar bli de första matcherna som spelas på IP. Lider med dom stackare som spelar fotboll i Arvidsjuar. Måste år ut och år in springa ut på denna betong hårda dammande åbäke till fotbolls plan. Ett under att inte någon fotbolls spelare dött av stenlunga är ett under!!!! Måste ses som en skandal att det inte görs nåt åt denna! I Arjeplog där fotbolls intresset är minimalt där har dom lagt en konstgräs plan men inte i Arvidsjaur!!!!! Men hade laget bestått av 11 test förare då skulle det inte dröja läng tills det låg en konstgräs plan nere på Ringelvallen!!!! Men det är väl så det ska vara kanske?!! Nog med gnällande i kväll.
Åter till matchen så gjorde de som spelade det bästa av situationen och provade att spela boll. Men det är inte lätt på detta underlag! Vinst med 4-1 med lite bitter eftersmak. Rickard(målvakten) skadad!!!! Varför det låter så hemskt kan jag säga att det inte finns så gott om målvakter i Arvidsajur. Dom har ju Samme som är en riktigt bra målis men han behövs ute på planen!!!Bara hoppas att det inte är så alvrligt med Rickard. Annars är det bara för Bartes att damma av hanskarna och ställa sig i målet!!!!
En sista reflektion. Mitt kära Hammarby går det inte särskilt bra för!!! Superettan kryper allt närmare!!! Enda fördelen med det är ju att jag får se dom fler gånger på TV. 4:an sänder ju superettan!!!! Man måste ju se allt från den ljusa sidan!!
Klart slut - varulvstjut
Mobbing
Jaha nu var jag tillbaka här igen. Nu hade jag tänkt skriva ner några tankar och reflektioner om mobbing. Det måste ju vara ett av djävulens påfund. Alla har vi väl blivit retad någon gång i livet, och alla har vi säkert retat någon tillbaka. Men att tracka ner någon tills denne inte känner sig värd mer än en liten lort och kunna leva med det utan dåligt samvete kan jag inte fatta. Visst kan jag förstå att dessa personer har förhoppningsvis någon form av mindervärdeskomplex. Men att ta ut det på någon annan är oförlåtligt enligt min åsikt. Kan ju vara att barn retar varandra nån gång då och då, men det förekommer vuxen mobbing också. Och det kan jag inte riktigt förstå vad man får ut av det. Det är väl ändå tur att att vi är olika som personer. Det skulle väl vara tråkigt om alla såg ut och var som en och samma person. Nu ska jag väl erkänna att jag har väl inte varit guds snällaste barn hela mitt liv. Men vad jag vet så har jag då inte orsakat någon några psykiska problem pga av mobbing. Om någon som läser detta och känner att jag har mobbat nån som kännts sig kränkt så är det bara att skriva dementera det jag skriver här. Jag är uppväxt i en renskötar familj, så under min skolatid(och även under vuxen ålder nån gång)fick man ju höra "lappjävel". Visst kändes det väl kränkande nån gång. Men när jag hade fått nog så delade jag väl ut nån käftsmäll då och då. Och då fick jag vara i fred. Men det fanns och har funnits de som inte har kunnat försvara sig. Nu för tiden tar ju framförallt skolorna tag i mobbing mot för vad dom gjorde för 10-15 år sedan. Jag har upplevt det på nära håll. Nu kommer jag tillbaka till Frille(min lille bror). När han hade börjat i sexan så började han att vara sjuk ganska ofta. Men han var en som inte klagade eller skvallrade på andra(Och han var väl heller inte guds bästa barn. Fick han tillfälle att retas så gjorde han det. Men för det mesta var han mån om de flesta.) Men när han skulle börja i åttonde klass(eller om det var i slutet av sjuan)så vägrade han att åka till skolan. Och då kom det fram att han hade blivit mobbad en längre tid. Men när mina föräldra tog upp det med skolan så fick de ingen större respons. Och när de ville att han skulle få börja skolan i Arivdsjaur så fick dom bråka ganska länge. Dom var på både skolpsykolog och bestämmande på kommunen men de verkade inte vara så intresserade att hjälpa till. Men efter många om och men så fick han byta skola och kommun. Men inte tack vare hem kommunen. Det var mest eget slit som gjorde att det gick att ordna. Och det blev en helt ny kille när han fick byta skola. Men det tygnde honom hela livet. Han hade svårt att lita på vissa personer efter detta. Och han hade nog ett ganska stort ärr inombords efter detta. Det kom upp nån gång då och då att han mådde dåligt av sviterna från mobbingen.
Men jag tror att det är svårare (nu för tiden) att få bukt med vuxen mobbing. Känns säkert lite skämmigt att ta upp det som vuxen. Och jag tror att vuxen mobbing kan vara lite råare än barn mobbing. Men där förekommer nog inte verbal mobbing så ofta. Det är nog mer utfrysning och skitprat bakom ryggen. Och vad kan vara värre än varje dag man närmar sig fika rummet på jobbet och man hör att det är tjo och stim där. Och när man kommer in blir det knäppt tyst. Och vissa stiger upp och går därifrån. snacka om att bli knäkt. Eller om man känner sig mobbad och tar upp det med en person man litar på och denne säger att man ska ta upp det på ett personalmöte. Och när man gör det så säger denne person som man har berättat om problemet för"Det där är väl ändå en skit sak, vi är ju ändå vuxna människor och måste kunna ta sånt". Och sen händer ingeting. Då förlorar man ju ganska snabbt förtroende både för arbetskamrater och de bestämmande på jobbet.
Kan säga att ser jag någon/några som står och retar någon annan så blir jag rent av flygförbannad!!!!!!!!!!!!! Jag kan då inte var tyst ialla fall och går fram och avstyr det(om det går). Men i dagens samhälle får man vara lite försiktig. Man vet ju inte vad som kan dyka upp. Har tur och bor i ett litet samhälle där klimatet har hunnit bli så rått. Men skulle jag bo i en stor stad så skulle jag kanske tänka till både en och två gånger innan jag går fram och provar avstyra ensam.
Men som jag skrev tidigare i detta inlägg så har skolorna blivit mycket bättre att ta tag i sådana problem än vad de var för 10-15 år sedan. Och det är ju en himla tur! Men mobbing har alltid funnits och kommer nog alltid att finnas. Det får vi väl leva med. Men om varje person behandlar sina medmänniskor som man själv vill bli behandlad så blir det förhoppnings vis mindre mobbing!
Nä nu har jag fått skriva av mig lite om detta ämne också så nu ska jag ringa efter min kompiss John Blund och krypa ner i sängen.
Lev och må
Utbrändhet
Jag hade tänkt börja med att skriva lite om utbrändhet. Jag måste medge att jag var en av dom(säkert många)som trodde att det var en lathets sjukdom. Men ack vad jag bedrog mig. Det finns säkert dom som spelar att dom är utbrända. Men jag upplevt på nära håll hur det kan vara att ha drabbats av utbrändhet. Nämligen min kära fru(Cilla)! Hon jobbade på ett stort vaurhus i London i 4år. Och det innebar långa och häktiska arbets dagar. Så för drygt 4 år sedan gick hon in i vägen och flyttade hem. Då fick hon se vilket underbart land Sverige är. Hon räknades som svensk medborgare i England(vilket är förståligt), men när hon kom hem till det kära Sverige så tyckte den eminenta statligt ägda försäkringskassan att hon hade varit borta för länge från Sverige för att kunna få hjälp med sjukpenning därifrån. Det tog 1 1/2 år innan det fanns någon som hjälpte henne. Visst är Sverige fantastiskt!!!!!! Så vägen tillbaka har varit både lång och brokig. Men det börjar väl ljusna lite grand nu. När jag träffade henne visste jag bara att hon hade flyttat hem för hon hade gått in i väggen. "Inte kan det väl vara så farligt" tänkte jag. Hon höll skenet uppe ganska bra och det syntes inte på henne så mycket hur hon egentligen mådde. Men när vi väl började prata om hur hon hade haft det sin tid i London började komma fram mer och mer. Först trodde jag att hon överdrev lite grand. Men det visade sig att så var inte fallet. Tänk er att i lilla Arvidsjaur vara så folkskygg att det är en pina att gå och handla en liter mjölk på konsum. Överhuvudtaget att våga gå en sväng runt kvarteret var en plåga! Hon var livrädd i början att berätta för mig hur det stod till för hon var rädd att "skrämma" bort mig. Men hon hade kärat ner sig i en envis "lappjävel" som inte gav sig i första taget! Och kommer inte att göra det dom närmaste 150 åren.Jag såg till att hon tog sig ut på små promenader då och då. Och med tiden så började hon få tillbaka lite självförtroende och vågade(med lite övertalande)gå upp på OK en sen kväll att köpa mjölk. Men hon var lite skakis när hon kom tillbaka! Visst har hon långt kvar än innan hon är tillbaka i arbetslivet på riktigt, men jag tycker själv att hon gör framasteg nästan varje dag. Hon har nu börjat att gå en kurs på arbetsförmedlingen. Efter vissa kursdagar är hon ganska slut(det syns fastän hon inte riktigt vill säga det), men andra kursdagar är hon riktigt pigg och uppåt. Så hon har stora förhoppninga att det ska gå vägen att återkomma ut till arbetslivet. Men det är en lång väg att vandra. Men vi ska nog klara det tillsammans. "Har jag tagit fan i båten så ska jag se till att ro i land han(hon).Hahaha! Cilla har bara en brist eller rättare sagt styrka, men i hennes fall kan det bli en belastning. Hon är så otroligt snäll och omtänksam och vill rädda hela värden! Tolka mig nu inte fel, att jag vill att hon ska vara som "själve in hål´n". Men Cilla tar åt sig allt som en tvätt svamp som man stoppar ner i en skurhink och har svårt att släppa taget sen. Du måste bli lite mer egoistisk!!!!! Men det ska nog gå vägen det också. Har du kommit så här långt så ska nog sista biten gå vägen också fixas. Lovar att jag ska finnas där och stötta dig i vad än det är! Det vet du Cilla! Och en sista grej innan jag avslutar dagens inlägg kan jag lägga in att Cilla har hjälpt mig en bra bit på vägen i min sorg efter min lille bror Frille. Men den sorgen kommer nog alltid att finnas kvar mer eller mindre! Men det kommer jag nog tillbaka med i ett senare inlägg. Hade tänkt skriva om ett annat ämne till ikväll men så bidde det inte. Det spara jag till imorgon.
Klart slut - varulvstjut
