En dyslektikers bekännelser

Jaha då var man tillbaka till det normala igen efter en långhelg på havsbadet. Vädret kunde väl ha fått vara lite bättre men det är ganska avslappnande att vara där. Nu har jag entligen velat färdigt om dator köpet. Det blir en ny dator i veckan. Hoppas redan imorgon. Men med min tur så kommer jag att få vänta till på fredag innan den kommer. Och jag vill passa på att tacka alla som läser min  blogg och alla inlägg som skrivits. 

Nu till något helt annat. Ett tips från mig:"Ta till vara på dagen som den kommer, du vet inte vad som väntar runt hörnet".
Och vad menar jag med det? Jo, jag tycker man ska vara lycklig för varje morgon man får vakna upp och känna att benen bär en! Man vet aldrig vad som kan hända. Och det är väl tur i och för sig. För skulle man veta det så skulle man nog inte våga sig upp ur sängen.
Och något som kan reta gallfebern på mig är när folk klagar över småsaker! De finns många som går med ständig värk i kroppen men har sån livglädje att du aldrig märker det på dom. Dom är glada för att kunna vara ute och rör på sig. Och då finns de som klagar på att håret inte ligger som dom vill(kanske lite överdrivet)!!!!! Visst kan man undra om dessa klagar bara för klagandets skull, eller har dom det allt för bra?

Sen så har jag fått en tanke på dom nära och kära. Visst kan man gräla och bli lite ovänner ibland. Men för det mesta så löser det sig. För man kan ju inte ha samma åsikter jämt. Det skulle bli ganska tråkigt tror jag. Men man vet aldrig när en nära annhörig,släkting eller vän rycks från ens närhet. Det är nog ganska många som har upplevt detta. Men man sörjer nog på olika sätt. Sorgearbetet tar olika lång tid att från person till person. Detta måste man respektera det måste få ta den tid det tar. Men det finns personer som inte förstår detta. Dessa personer tror att det är ungefär som att man förlorar pengar på tipset. Man deppar bara för stunden! Obegriplikt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det jag nu ska skriva låter kanske lite rått. Men det låter lite råare än vad det är. Jag kan tycka om personen i fråga är gammal och har levt ett helt liv och dör av ålderdom eller en person som har varit sjuk en längre tid så är det ju väntat att man ska dö. Men om någon hastigt rycks bort från ens närhet utan någon förvarning så tar det mera ont i själen! Jag tycker det gör ondare i ett sådant fall. Men det är ju ledsamt varje gång någon dör. Tro nu inte att jag inte blir ledsen när någon äldre eller sjuk person dör. För det blir jag!
Jag har ju som bekant varit med om detta. Och sen den dagen ser jag livet från en helt annan synvinkel. Uppskattar det jag har och får på ett helt annat sätt än jag gjorde tidigare. Tycker själv att jag har blivit en bättre människa om jag får säga det själv. 

Varje gång jag får höra eller läsa om någon som hastigt lämnat jordelivet så river det upp gammla hål inom mig. Jag vet ju vad annhörig går igenom och vilken tuff tid dom har att gå till mötes. Det är som jag går igenom allt som jag gick igenom när Frille gick bort igen. Även om jag inte känner de drabbade så lider jag med dom annhöriga.
 Det finns ju ett talesätt som säger:"Tiden läker alla sår". Men jag kan inte påstå att detta stämmer. Visst blir såret mindre med tiden men det läkar aldrig helt!  Det viktigaste som jag tycker är att ha någon att prata med så man inte håller allt inom sig. Tänk på det!
Nä nu har jag varit djup nog för ikväll. Ta hand om dina nära och kära!
Go natt!