En dyslektikers bekännelser

Jaha då har det varit ännu en födelsedag som inte den som fyllde år inte kunde vara med på. Nämligen Frilles. Han hade idag blivit 32 år. Det är såna här dagar som det är tyngre än andra. Och det lär nog kännas tungt varje högtidsdagar även i fortsättningen. Ni som inte har varit med om något sådant kan jag säga att det är såna här dagar när man samlas familjen och vänner dom flesta minnen kommer upp i huvudet. Man tänker tillbaka hur vi hade det. Både det roliga och det tråkiga. Men för det mesta det roliga! För det hände ju alltid något kring Frille!

Det var väl inte alla gånger jag uppskattade hans upptåg. Men för det mesta var dom ganska harmlösa om jag ser tillbaka på dom nu. Och ni som kände honom vet vad jag menar!

Och det mest skrämmande är att än idag träffar jag dom personer som mer eller mindre undviker mig med tanke på vad som hände(tror jag i alla fall). Och det kan jag tycka är lite skrämande. Varför kan jag inte riktigt svara på. Men dom kanske "har en katt begraven", och skäms. Om om det är så hoppas jag att dom gör det. Kan ju förstå att första tiden efter det hade hänt att det kunde kännas svårt att prata om Frille och med mig. Men kan säga nu när jag har varit med om något sådant så vet jag att det inte behövs pratas så mycket. Det räcker att man går fram och lägger en hand påaxeln. Det räcker! Tänk på det om ni har någon ni känner får vara med om något så tagiskt.

Men det finns även dom(och dom är många) som verkligen vill prata om honom. Och det tycker jag bara är roligt! Så ni som läser det här och inte trott att det varit okej eller vågat att komma fram till mig och prata om Frille så är ni hjärligt välkommna att göra det! Tycker bara det är roligt att folk vill prata om honom.

Träffade en kompis för ett par dagar sedan som hade varit med om något liknande. Och kan säga att det kändes ganska skönt(om man nu kan säga skönt)att veta att man inte behöver säga så mycket. Hade jag inte vetat det så hade jag nog mått hemskt dåligt för att jag inte pratade med honom. För dt hade jag nog inte gjort.  För hade varit förr i tiden så hade jag varit en sån person som undvikit att gå fram och pratat. Tänk på det! Det är ganska skönt för en själv och säkert för den/dem som drabbats(det var då det för min egen del).

Nä nu är det färdig skrivet för idag. Är faktiskt ganska slut. För sådana här dagar tär på kroppen kan jag lova.

Ha det gott!