Första abrbets dagen i veckan
Ska nu berätta om lite vad jag sysslar med om på dagarna. Jag trodde jag hade hittat mitt dröm yrke efter det jag hade gått klart min massageterapeut utblidning. Visst var det ett enormt roligt jobb.Ingen dag den andra lik. Fick träffa ganska mycket folk. Allt från glad norrmän till nyrika ryssar. Den första tiden jag hade min firma hyrde jag ett litet rum ner på samhället(i Arjeplog). Hade väl inte den kundtillstörmningen som jag hade väntat mig. Men så en dag så ringde Jan Edwardsson(hotellägare) och fråga om jag var intresserad av att flytta upp till hotellet. Och visst var jag det,dum vore jag ju annars! Det var väl några som tyckte jag var dum som skulle flytta dit upp. Många arjeplogare hade olika uppfattningar om Janne. Men jag kan säga att det är en av dom mest ärliga människor jag träffat! enligt min uppfattning så kom vi bra överens. Och det var en otroligt rolig tid. Fick träffa allt möjligt folk. Allt från glada norrmän till nyrika ryssar. Men efter drygt två år så kände jag att det inte riktigt gick ihop ekonomiskt. Så jag tog beslutet att lägg min firma i dvala. Det var med blandade känslor som jag packade ihop min grejer på Hatten.
Men nu har jag hittat ett annat jobb som känns som ett drömjobb! Sökte en tjänst på 50% som elevassistent på Ringelskolan i Arvidsjaur. Inte mycket, men kände att det var lämpligt att prova på. Och vilken fullträff det blev! Trivdes som fisken i vattnet! Det är också ett jobb där den ena dagen inte är den andra lik. Men den tjänsten varade bara en månad. Men för en gångs skull hade jag lite tur! Det dök upp ett vikariat på 75% som jag fick. Det skulle vara i två månader,men det slutade med att jag fick fortsätta ändå till skolavslutningen! Visst kan det vara lite jobbigt vissa dagar. Men som helhet är det riktigt roligt! Det är otroligt roligt att jobba med barn.Dom flesta barn är ju otroligt spontana och man kan få höra både det ena och det andra. Visst kan man få vara lite arg ibland, men det är inte ofta. Och en till grej som känns bra är att ha arbets kompisar som man kan prata och skoja med. Det är ganska högt i tak på skolan så man kan skoja till det ganska friskt och alla fattar att det är på skoj. Visst kan man bli misstänkt för vissa hyss som man inte är inblandad i men det får man ta. Som tex när städ maffian blev av med sin toy boy. Jag lovar att jag är helt oskyldig!!!!! Men när min anställnig tar slut så ska jag berätta vem det var. Vågar inte förrän då med tanke på vad som kan hända mig då!!!!
Nä, nu är det dax att hoppa i duschen och sen knyta sig. Så man är utvilad imorgon så jag orkar med allt häcklande från städ maffian. Men det kan jag ta för jag har ett och annat kort i rockärmen!!!!! Så passa er!
So Long - Flaggstång!
Första dagen som bloggare+den värsta dagen(tiden) i mitt liv
Jaha då har första dagen som bloggare förflutit. Vad har hänt då? Inte mycket! Skulle vara duktig och börja kratta gräsmattan. Men krattan som fanns i garaget tyckte jag inte verkade nåt vidare så det får vänta ett tag! Nu hade jag tänkt skriva lite om nåt lite allvarligare. Nämligen den värsta dagen i mitt liv!
Det var tidigt på morgonen(ca 7.30 tror jag)den 9 februari 2003 som det ringde på dörren till lägenheten och där stod det två stycken från ambulasen. Tankarna började sväva! Vad hade hänt?Vem hade krockat?Den första jag sa till ambulans personalen när jag öppnade dörren var att jag bad om ursäkt att jag hade så stökigt och började städa.En av ambulans killarna ville jag skulle sätta mig ner för dom hade något att berätta.Men jag ville inte höra vad de hade att säga.Men tillslut så satt jag mig ner och fick höra det mest makabra man kan få höra! Och det som de berättade då är nåt jag inte önskar ens min värsta ovän!!! Min lille bror(Frille) hade tagit sitt eget liv den natten!!!!Allt blev som ett svart hål!Snacka att man hamnade i chock! Jag visst inte vart jag skulle ta vägen,Men en av ambulans killarn fick mig väl att lugna ner mig något(Martin du gjorde ett kanon jobb!!!Det är nåt jag aldrig glömmer)och skjutsade mig till sjukstugan där rästen av familjen skulle träffas. Jag var först av oss dit. Morsan farsan och syrran var i Allejaur och store brorsan var på väg dit.
När sen dörren öppnades till det rum som jag satt i och brorsan kom in bröt jag ihop och sen dom närmaste timmarna var som ett svart hål.Minns inte så mycket.Det enda som jag minns från den tid vi satt och väntade att övriga familjen skulle komma dit var att till slut så(hade nog gått ett bra tag)sa brorsan att vi skulle gå till syrrans då varande kille och vänta där. När vi kom dit var det första jag var tvungen att göra var att ringa och säga att jag inte kunde komma på fotbolls träningen den söndagen(ganska underlig tanke!). När så efter ett tag dök resten av familjen upp och vi skulle åter gå tillbaka till sjukstugan. Väl där så skulle vi få träffa läkaren som jobbade den natten.Tyvärr!!!!!!Det är den minst sympatiska människa jag någon gång träffat i hela mitt liv!!!!Han måste ha skolkat från vissa ämnen på läkar skolan!Komma in till en familj i chock och sorg och bete sig som han gjorde så gör man bara inte! Kan lägga in att när jag måste gå upp till sjukstugan än i dag och jag ser att det är han som jobbar går jag därifrån! När sen chocken av läkarens betende lagt sig skulle vi få se Frille.Oj oj oj vad tungt!!!!!
När vi sen var klara där så gick jag hem och tog en lång dusch. Hade fått höra av några kompisar som hade tagit mod till sig att ringa och fråga om det var sant det som hade hänt(starkt Klas och Krille)att övriga fotbolls laget hade ställt in träningen och skulle samlas och bara prata. Bestämde mig för att gå ner till IP för att träffa dom.Men jag kan säga att det var de tyngsta steg jag någonsin gått nerför backen ner till IP. Den första jag träffade var Tommy.Vi sa inget till varandra men det behövdes inte i denna stund. Sen blev det som svart igen. Minnes luckor!Men dom flesta hade ändå kommit ner. Även prästen Lars Martin Nygren var där och pratade. Efter det så åkte vi upp till sjukstugan igen för att titta på Frille. Sen ville Lindmarks familj att jag skulle följa med dom hem och prata. sagt och gjort så gick jag dit och vi satt och pratade om det som varit(både roligt och tråkigt)fram mot små timmarna. Sen blev det tjat att dom inte ville jag skulle sova ensam den natten. Men när Marianne hade gått och lagt sig så smet jag hem ändå. Måste säga att det var ganska skönt att få stänga in sig själv ett tag.Blev ju inte så många timmars sömn den natten. Tankarna var många. Hade jag kunnit gjort nåt för att förhindra det som hänt?Varför?Han var ju alltid så glad och utåtriktad(jag har ju mina aningar varför det hände men det behåller jag för mig själv). Visst hade han sett lite nere ut sista tiden. Men vem har inte en svacka nån gång? Inte kunde man väl tro att nåt sånt hemskt skulle hända!!! Dagen efter så var vi åter på sjukstugan för mera träffar och samtal. När vvi var klara så åkte jag hem till Allejaur för att vara nära familjen. Nu hade vi fått sömnmedel utskrivet om det behövdes. Och det kan jag säga att det behövdes!!!
Sen var det mycket som skulle ordnas.Begravning,lägenheten skulle tömmas(det var jobbigt) m.m. Men kan säga att det är i såna svåra stunder som just denna man märker vilka som är ens riktiga kompisar!Ni vet vilka ni är! Efter begravningen så var jag sjukskriven i en månad.Men jag trivdes inte på jobbet när jag komtillbaka. Det var då jag bestämnde mig.Jag skulle säga upp mig och gå skola!Hade länge drömt om att utbilda mig till massageterapeut.Så den sista oktober 2003 så gjorde jag min sista arbetsdag på flygplatsen i Arvidsjaur och i januari 2004 började jag min utbildning.Det bästa jag hade gjort så långt i mitt liv! Frille hade varit på mig långt tidigare och tyckte att jag skulle utbilda mig men jag var för feg för att säga upp mig.Men efter den här händelsen så tänkta jag:"Livet är för kort för att fastna i ett ekorrhjul". Synd bara att han inte fick uppleva den lycka som jag då kände! Om jag får vara lite skämtsam så kan jag ju säga:"Inget ont som har något gott med sig".
Nä nu börjar jag få skrivkramp och måste ju även sova lite så jag orkar upp på jobbet imorgon!Återkommer nog fler gånger och skriver om Frille.För det finns hur mycket som helst att skriva om honom. Vila i frid!
Vi hörs!
Nu har jag också blivit bloggare!
Hej hopp! Nu ska jag också prova på att blogga. Var och varanna gör ju det så varför inte jag också! Man ska väl berätta lite om sig själv i det första inlägget(tror jag) så då är det väl bara att göra det fastän att jag tycker att det är det svåraste jag vet. Men gör väl ett försök. Ni som läser det som jag skriver får ha lite översende med min stavning. Lider lite av dyslexi.
Jag är 36 år gammal och bor i Arvidsjaur(ett litet samhälle i norlands inland). Är upp vuxen i en renskötar familj. Under mina 16 första levnads år bodde jag i en liten by(1hus) mitt mellan Arjeplog och Arvidsjaur. Men när jag hade gått ut gundskolan så flyttade jag till Arvidsjaur och där har jag blivit kvar med undantag för 3-4 år när jag bodde i Allejaur av olika andledningar. En var när min lille bror gick bort och jag behövde en förändring i mitt liv och den andra var att jag jobbade i Arjeplog (men det ska jag berätta om i ett annat inlägg). Men jag lämnade aldrig Arvidsjaur helt. Jag spelade fotboll i IFK Arvidsjaur så jag pendlade. Sport har alltid legat mig varmt om hjärtat. Och jag har varit aktiv i diverse sporter tills för drygt 2 år sedan när jag la av med fotbollen. Känns väl lite tomt, men det går ändå rätt bra ändå.
En annan sak som jag tycker är riktigt rolig är fiske. Det är ett ganska nytt intresse. När jag flyttade hem till Allejaur igen efter att lill brorsan hade gått bort så fanns det inte så mycket att göra. Så en sommar dag(natt) så tog jag mitt gamla fiske spö och gick ner till sjön. Och hux flux hade jag fått upp en gädda på 10,1 kg!!!! Då var jag helt såld!
Nu till en annan stor förändring i mitt liv. Nåt som jag aldrig trodde skulle inträffa! Förra sommaren(midsommarafton) så stod jag frame vid altaret i Arvidsjaur kyrka med min blivande fru!!!!! Jag hade sagt en gång i tiden att jag aldrig skulle gifta mig. Och det var nog många med mig som trodde att så skulle det bli! Men när man minst anar det så säger det klick! Hade väl gett upp hoppet om att hitta en själsfrände. Men helt plötsligt så stod hon med stort H framför mig!!! Sen gick det snabbt! Så nu är jag lyckligt gift(du är UNDERBAR Cilla. Vad skulle jag göra utan dig!) och hus ägare!
Husägare!!!! Oj så underbart det är! Har mycket mer om plats och man betalar till sig själv!! Visst är det mer att städa än en lägenhet men det är mycket roligare att städa i huset. Vem hade trott att jag skulle säga att det var roligt att städa?!?! Men visst finns det nackdelara också. Men dom är få. Den enda jag kan komma på i nu läget stavas:SNÖSKOTTNING!!!!! Men det ska väl ändå vara över för den här säsongen. Nu är det krattning som gäller. Får så hur det går.Har nämligen pollen allergi. Men jag får väl plåga mig nån timme. Å sen har vi ju gräsklippning och växter. Hur det nu ska gå! För varken jag eller Cilla har väl särskilt gröna fingrar! En liten rolig anekdot från när vi skulle binda ihop buskarna för vintern så en av oss:"Hur ska vi göra för att binda ihop rönnarna?" Det hör till saken att de är 3-4 meter höga!!!!!! Men vi ska göra ett tapert försök att hålla trädgården i samma trimm som de gamla ägarna till huset.
Nä, nu hade jag tänkt mig göra lite nytta söbdag till trots. Är man husägare så finns det inga fri dagar! Får se när nästa inlägg dyker upp på denna blogg. Men tror inte det dröjer så länge. Det var ju riktigt roligt att få skriva av sig lite!!
Håll till godo!
