En dyslektikers bekännelser

Så var det dags för veckans blogginlägg. Har två saker jag i huvudet som jag tänker ta i upp. Men vem vet, hux flux kanske det dyker upp nåt under veckan så det blir två inlägg. Men det får jag väl ta då!

Det första jag hade tänkt skriva lite om är mitt jobb med att försöka att motverka mobbing på skolan. I veckan har det rullat på i sakta mak. Har bara avverkat en klass i veckan. Men till veckan blir det hård körning. Då ska jag ha föredrag från måndag till torsdag. Det låter kanske tufft och på sätt å vis så är det så också. Men jag ska bara köra det i en klass per dag förutom tisdag då jag kör två grupper efter varandra. Det finns säkert de som tycker att det inte låter så tufft. Men till er kan jag säga  att köra två sådana föredrag som jag har efter varandra kännas gode tufft.  Ni som redan har sett det vet vad jag menar! Jag blir helt slut i både kroppen och knoppen. Och det är inte bara jag som blir det, utan även mina åhörare. Från den yngsta till den äldsta!!! Men samtidigt tycker jag det är hur ”kul” som helst att få berätta om mobbing och hur det kan gå senare i livet om man varit mobbad i skolan!!!

Och sen den respons jag fått är helt överväldigad!!!! Att jag skulle få sådan respons som jag fått av dom som sett och hört mitt föredrag är en liten överaskning för mig. Men att sedan få det av folk som inte sett det är hur positivt som helst!!!  Och sen har även en annan skola hört av sig och frågat om jag möjligen kan komma dit och berätta om mobbing. Har även varit i kontakt med tidningen som ska komma och göra ett repotage om mitt föredrag till veckan. Kul!!!! Får se, kanske det kan bli riktigt stort det här så man kan åka runt om på skolor i andra kommuner och  föreläsa. Eller varför inte på arbetspaltser. För det förekommer ju även vuxenmobbing som kan vara minst lika allvarlig(om än inte ännu värre)!!!! Kan även tänka mig att besöka föräldramöten så föräldrarna till de barn jag föreläst om blir varse om det jag pratar om. För jag kan tänka mig att det är många barn som sett det och  berättar för sina föräldrar när dom kommer hem!

Jag vet ju att mobbing berör många, men att jag skulle få så mycket positiv respons hade jag aldrig kunnat tro!!!  Jag hade ju hoppats att det skulle bli bra och kanske utvecklas till att fler skulle uppmärksamma mobbingens konsekvenser. Och det ser ju då ut som jag har nått ut med mitt budskap och att det sprids med vinden!!!

Och sen att jag, Mats Nilsson, skulle gå runt och stå och prata inför flera grupper(om än att det är barn)hade jag aldrig kunnat tro!! Det var(och är)bland det värsta jag har tyckt ändå sedan skoltiden, att stå inför en grupp och hålla föredrag! . Men tycker själv att det går bättre och bättre för varje gång jag har kört mitt föredrag. Och sen när mina åhörare verakar så intresserade blir det ju så mycket roligare!

Nu till det andra jag hade tänkt skriva om. Nu är det ju ett tag sedan jag har varit gnällig. Men jag har ju inte haft något att gnälla om. Men nu i veckan har det hänt igen att jag har brusat upp(hahah)!

Det är lite roligt att med staligt ägda bolag tycker jag. Man sak aldrig sluta att förvånas över dessa! Det verkar som endel som jobbar i något statligt bolag kan beté sig hur som helst mot vem som helst utan att det får några konskvenser! Och att sedan hoppa på personer som redan mår dåligt och trycka ner dom ändå mer tycker jag är skamligt!!

För jag kan tycka att sitter man på en sådan stol borde man ju ändå vara lite människokännare och kunna vara lite mer psykologisk än många är! Ibland funderar jag om dessa verkligen är rätt person på rätt plats!

Och har de varit på EN föreläsning om något så är det många som då automatiskt anser sig vara ”experter” själva på området. Men inom staliga instanser kanske det är så, bara man sitter och lyssnar på en ”expert” en dag så är man ”expert” själv!! Men jag kanske inte begriper mig på sånt här, men jag tycker det är ett skamligt beténde!

Måste påpeka  att det här sista jag skrev inte gäller någon av mina arbetskamrater på skolan!!! Ni brukar ju ha en tendens att bli lite uppskärade när jag är på krigstigen här på bloggen(hahaha). Men ni kan vara lugna!

Nä nu har jag gjort min blogg plikt för i veckan och avslutar som jag alltid gör:

Mossa mossa